Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - K - Kardinal ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kardinal—Karl
685
hjärtat. — Kardioly’s, fridissektion av
hjärtat vid sammanväxning-ar. —
Kardio-pa’lmus, hjärtklappning. — Kardiopati’,
hjärtlidande. — Kardioperikardi’tis,
inflammation i hjärtat och hjärtsäcken. —
Kardioplegi’, hj ärtförlamning-. —
Kardio-rexi’, hjärtbristning. — Kardiospa’sm,
hjärtkramp, kramp i magmunnen. —
Kardiosphygmogra’f, dets. som
Kardio-graf (se d. o.). — Kardiosteno’sis, hjärtats
förträngning. — Kardiotomi’,
sönderdel-ning av hjärtat för vetenskaplig
undersökning. — Kardiotrau’ma, hjärtsår. —
Kar-diotro’mus, hjärtdarrning, häftig
hjärtklappning. — Kardiovaskulä’r, som rör
hjärta och blodkärl. — Kardfter, paleont.y
förstenade hj ärtmusslor. — Kardi’tis 1.
Pankardft, hj ärtinflammation.
Kardina’I {lat. cardina’liSy av ca’rdo, eg.
dörrhake ; huvudpunkt, kring vilket allt vänder
sig), adj., förnämst, ypperst, huvud-;
subst., inom romersk-katolska kyrkan titel
för innehavarna av den högsta andliga
värdigheten näst påvens (kardinalerna
fördelas i tre rangklasser:
kardinalbiskopar, kardinalpräster och
kardinaldiakoner) ; en dryck av vitt vin pomeranser och
socker (jfr Bischof). — Kardinal
camer-le’ngo, kardinalkammarherre, en
ämbetsman, som har vård om påvens inkomster.
Se Camerlengo. — Kardinaldeka’n, se
under Dekan, — Kardinaldygder,
huvuddygder, benämndes under medeltiden trouy
hoppet, kärleken, visheten, modet,
måttligheten och rätt färdigheten. —
Kardinalhatten, kardinalernas röda huvudbonad. —
Kardinalkollegium, påvens högsta
stats-och kyrkoråd. — Kardinalpunkt,
huvudpunkten av en sak. — Kardinaltal,
grundtal. — Kardinalvikarie, påvens
ställföreträdare i biskopsdömet Rom.
Kardina’len, zool., en liten amerikansk
fink-fågel, Cardina’lis virginia’nus, kallad
^’Virginias näktergal".
Kardina’lkongregatiön, se under Kongregera.
Kardiocele, Kardiognost etc., se under
Kardia.
Kardo’l, se Cardoleum vesicans och Acajou.
Kardo’n, bot., se Cynara.
Kardtistel, hot., se Dipsacus.
Kardua’n {fr. cordouan, av sp. cordoban, till
staden CoWdova hörande), ett slags läder,
som säges urspr. hava beretts i Cordova.
Kardu’s (av ital. carto’ccio, strut, av lat.
cha’rta, papper), en i papp, papper 1. tyg
inslagen kvantitet av en vara (t. ex. tobak,
tändstickor, krut, hagel o. d.); även själva
omhöljet. — Karduspapper, ett slags grovt
papper, som användes till omslag.
Ka^re 1. Kå’re {isl. ka’fi), nord. myt., vindens
gud. Genom förväxling av det isländska
Ka’ri och kvinnonamnet Kari (Karin) har
uppstått sjömansformeln ’’blås, Kajsa
(Karin)" i st. f. "blås. Kåre".
Karéer = Karaiter (se d. o.).
Kare’ler {fi. ka^rjalaiset), den västfinska
folkgruppens östliga huvudstam.
Kare’ns (av lat. care’re, vara i saknad av),
umbärande; avstående från, t. ex.
fullständigt avvarande av föda. —
Karensförsäkring, försäkring som först efter viss tid,
karenstiden, får gällande kraft.
Kare’ss {fr. caresse), smekning. —
Kares-se’ra {fr. caresser), smeka; smickra.
Kare’t 1. Karre’t {ital. carre’tta, av lat.
ca’r-rus, vagn), förr ett större fyrhjuligt
åkdon ; nu sämre 1. urmodig vagn.
Kare’tt, utmärkt sköldpadd, som fås av
ka-rettsköldpaddan, Chelone imbricata.
Karfoli’t, miner, kristallnålar av
vattenhal-tigt aluminium-mangan-silikat.
Karf ologi’ (av gr. ka’rf os, strå, halm, och
le’gein, plocka, samla), med., svårt
febersjukas 1. döendes ofrivilliga, plockande
rörelser med fingrarna.
Ka’rfreitag, se Charfreitag.
Karfu’nkel, ett handelsnamn på Almadin.
Kargado’r 1. Kargadö’r, se Cargador och
Superkarg,
Kargilli’ter, en efter Ca’rgill uppkallad
skotsk sekt, även benämnd kameronianer.
Ka’rgo, se Cargo.
Kari’ber, se Karaiber.
Kari’biska havet, del av Atlantiska havet,
mellan Antillerna samt Syd- och
Centralamerika.
Karibu’n, zool., en amerikansk varietet av
renen.
Karie’rad, Ka’ries, se Carierad, Caries.
Karikatu’r, Karikaty’r 1. Karrika ty’r {fr.
caricature, ital. caricatu’ra, av mlat,
carrica’re, överlasta), överdriven,
förlöjligande skildring av personer 1. händelser;
löjligt oproportionerlig bild. —
Karikaty-ri’st, karikatyrtecknare, skämttecknare. —
Karike’ra 1. Karrike’ra, framställa någon
1. något på ett överdriA/et löjligt sätt.
Karimer = Karaiter (se d. o.).
Ka’rin, kvinnonamn, förk. av Katarina (se
d. o.).
Karina = Karaiber (se d. o.).
Karinthi’n, miner., ett mörkt hornblände ur
bergarter i Kärnten.
Ka’riska havet, del av norra Ishavet, mellan
Novaja Semlja och fastlandet.
Kari’smer (av gr. charisma, gåva,
nådebevis) , för den kristna kyrkans apostoliska
tid utmärkande nådegåvor, såsom
tungomålstalandet m. m.
Karitéolja, dets. som Sheasmör (se d. o.)
från franska Västafrika.
Kari’ter, se Chariter.
Karka’s {fr. carcasse, ital. carca’ssa), eg.
benstomme; överspunnen metalltråd, som
giver stadga och form åt damhattar.
Karka’ss {fr. carcasse), skelett, fågelskrov.
Karkoli’d, kem., kolloidalt kol.
Karl, nord. myt., binamn till Oden;
fornnordiskt mansnamn, svenskt konunganamn
(latiniserat Carolus, varav Carl [se d. o.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
