Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - K - Kitjak ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
704
Kitj ak—Klass
en kvävehaltig substans, varav leddjurens
kroppsbetäckning består.
Kitjak, ett himalayafolk.
Kito’n (hårt k), se Chiton.
Kits, se Ketch.
Kitse (L ki’tsje), ett av mayaspråken (se
d. o.).
Kittéer (hårt k), ett från Jafets son Javan
härstammande folk.
Kittelprovet, ett till ordalierna (se d. o.)
hörande prov, som bestod i, att man ur en
kittel med kokande vatten skulle oskadad
uppta ett mynt 1. d.
Kittelvagn, arkeoL, små under bronsåldern
och tidig järnålder förekommande
fyrhju-liga vagnar, vanligen av brons, med en
därpå stående kittel i samma metall.
Kittulfibrer, ett starkt, till rep, korgar m. m.
brukat tågämne, som fås av
bladhöljsfib-rerna av den ostindiska brännpalmen,
Ca-ryo’ta u’rens.
Ki’tty (hårt k), engelskt kvinnonamn, förk.
av Katarina = ty. Kätchen och sv, Karin.
Kivanäbb, se Kivenäbb.
Ki’vat, ett himalayafolk.
Kivenäbb (jfr lågty. Kivenihhe, grälmakare),
benämning på ett medeltida skansverk av
trä utanför en huvudfästning.
Kivik, sjöv., ett litet ryskt fartyg.
Kiviks monumentet, hällkista från tidig
bronsålder med inhuggna figurer, funnen
vid skånska fiskläget Kivik.
Kivin (hårt k), zool., A’pteryx maMte’lli, en
hönslik, långnäbbad, till snäppstrutsarnas
familj hörande fågel på Nya Zeeland.
Kivonäbb, se Kivenäbb.
Kjalar, nord. myt., binamn på den
kälkdra-gande Oden.
Kjalk, sjöv., se Tjalk.
Kjeldals metod (1. ke’ll-), kem., en av dansken
J. Kjeldal utarbetad metod att bestämma
kvävehalten i organiska ämnen.
Kjerulfe’n, miner., en norsk varietet av
mag-nesit.
Kjökkenmödding, da. {1. kö’kken- [hårt k]),
avfallshög; avskrädeshög från stenåldern,
bestående av musselskal, djurknotor,
flintredskap, enklare prydnader o. s. v.
KL, förk. för klass och klockan (vid
tidsbestämningar) .
Klaba’utermann, ty., skeppstomte.
Klabbföre, idrottst., kallas föret då snön
smälter och "klabbar vid’’ skidorna och
hindrar glidet.
Klack, Klackö’r, se Claque.
Kladd {holl. klädde), eg. smuts; första
utkastet till en uppsats (jfr Koncept);
handelst., prima nota (se d. o.), dagbok,
bok, i vilken löpande dagliga beställningar
och utbetalningar införas.
Kladderada’tsch, en i Berlin utkommande
politisk-satirisk skämttidning.
Kladomani’ (av gr. kla’dos, gren, och mani’a,
abnormitet), bot., abnormt rik
grenbildning på en växt.
Kladotriche’er (av gr. kla’dos, ympkvist),
bot., trådformiga mikrober med
förgreningar.
Klaes 1. Klas, mansnamn, se Claes.
Klagodag, dag, då över hela riket predikan
över anbefalld text hålles med anledning
av konungens frånfälle.
Kla’mmer, ty., eg. krampa; boktr.,
parentestecknet [ ] ; sammanfattningstecknet {.
Klammeri’ (av da. klämmer, fr. clameur, lat.
cla’mor, rop, skrick), gräl, träta.
Klampare, sorterare av virkesutfallet från
sågverken.
Klamydospo’rer 1. Klamydo’ter, bot., ett slag
hos vissa svampar på könlös väg alstrade
vilceller, som giva upphov till nya
individer.
Klan, se Clan.
Klandesti’n {lat. clandesti’nus), hemlig,
förstulen.
Klangår, judarnas jubelår (se d. o.).
Klapholt, dets. som Bordillon (se d. o.).
Klapper, geoL, anhopning av klappersten
(vid stränder, kuster o. d.). —
Klapperjord, dets. som klapperstens jord. —
Klappersten, rundslipade, slätnötta stenar av
storlek upp till 20 cm. i diameter. —
Klapperstensjord, ren 1. lerblandad sand
med stor inmängning av klappersten.
Klapphingst 1. Kryptorki’d hingst, hingst, hos
vilken endast den ena testikeln nedträngt
i pungsäcken under det den andra
kvar-stannat i Ijumskkanalen 1. bukhålan.
Klappholz, trä, varmed den s. k. "for-
men’’ klappas jämn i en boktryckarpress.
Klappmytsen 1. Blåsälen, zool., se
Cysto’-phora.
Kla’ra, kvinnonamn, se Clara; namn på en
församling i Stockholm.
Klarbult, zool., se Aphya.
Klare’ra (av lat. cla’rus, klar), handelst., hos
vederbörande tulltjänstemän angiva ett
fartyg med dess last för erläggandet av
tull o. a. stadgade avgifter; redovisa,
uppgöra. —■ Klaratio’n, uppgörelse,
redovisning; uppfyllandet av de åligganden, som
äro föreskrivna vid fartygs ankomst till 1.
avgång från en hamn. — Klare’ring (jfr
Klarera) äger rum vid ett fartygs
ankomst till en hamn (inklarering) och vid
dess avgång därifrån (utklärering). —
Skeppsklare’rare, skeppsmäklare, person,
som biträder vid fartygs klarering m. m.
Klarine’tt {ital. clarine’tto), tonk., ett
blåsinstrument av ebenholts 1. buxbom med
klaffar och rörfjäder; ett 8-fots rörverk i
orgeln.
Klarissi’nnor, se Damianistinnor.
Klas, mansnamn, se Claes.
Klass {lat. cla’ssis), avdelning (t. ex.
lärjunge- och medborgareavdelning); rang;
läsrum; slag av passagerareplatser;
na-turalhistorisk underavdelning. —
Klassi-ci’sm, anslutning till och efterbildning av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
