Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - K - Kollemi ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
716
Kollemi—Kolnidre
samlare. — Kollektö’r {f r. collecteuTy av
laU colWgere, samla), insamlare,
lottför-säljare.
Kollemi’, med., höjd viskositet hos blodet.
Kollenky’m (av gr, ko’Ila, lim, och e’ngkyma,
pågjuten vätska), bot., en av långsträckta
celler med förtjockade väggar bildad
cellvävnad, som ofta förekommer i stjälkar
och bladskaft.
Koller, nord. myt., norsk sjökonung, som
stupade i envig med Horvendel.
Ko’ller ty. (av gr. choWra, kolera, diarré),
veter., en obotlig hästsjukdom, varvid
hjärnans kamrar äro överfyllda med serös
Kollere’tt, se Collerette.
Kollergång, ett slags krossningsmaskin.
Kolleråder, veter., blodåder i hästens huvud,
vilken fordom avtappades vid koller.
Kolle’sis (gr. ko’llesis, av ko’lla, lim), med.,
skyndsam läkning av sår. — Kolle’tika, pL,
sammanhäftande och snabbt läkande
medel. — Kolletä’rer, bot., korta, mångcelliga
glandelhår på knoppfjäll.
Kollete’r (av gr. kolleto’s, hoplimmad), bot.,
sammanklibbad av glandier.
KoIle’tt (av/r. collet, halskrage), krigsk.,
åtsittande militärrock utan skört.
Ko’lli (pl. av ital. collo, hals, av lat. co’llum,
hals, nacke), eg. något, som bäres på
nacken ; stycke fraktgods, varupacke.
Kollide’ra (lat. colWdere), stöta, tillsammans;
råka i strid. — Kollisio’n, sammanstötning;
förveckling, tvist.
KoIlige’ra (lat. colWgere), samla. Jfr
Kollekt.
Kollikvatio’n (av lat. collique’scere, göra
flytande, svag), flytande ämnens
sammansmältande med varandra; med., en osund
upplösning av kroppens vätskor, såsom
under rötfeber. — Kollikvati’v, flytande;
mattande (om svettning).
Kollimatio’n 1. Kollimatio’nsfel (av lat. con,
tillsammans, och Wnea, linje), astr.,
kollimationslinjens avvikelse från
kollima-tionsaxeln i ett astronomiskt instrument
(se nedan). — Kollimationsaxel, rät linje
genom ett objektivs optiska medelpunkt,
vinkelrät mot instrumentets horisontella
rotationsaxel. — Kollima tionslinje, rät
linje, som förenar objektivets optiska
medelpunkt med hårkorsets mittpunkt. —
Kollima’tor, astr., hjälpinstrument för
bestämning av ev. kollimationsfel; fys.,
linsanordning på optiska instrument, som gör
strålarna från ett lysande föremål
parallella.
Kollimatö’r, krigsk., apparat å moderna
artilleripjäser använd som syftmedel i st. f.
sikte och korn.
Kollime’ra (av lat. collima’re), från olika
punkter vara riktad mot ett mål; åsyfta.
Kollinea’r, fotogr., fabriksnamn på ett slags
symmetriskt och anastigmatiskt
dubbelobjektiv.
Kollisio’n, se under Kollidera.
Kollo’dium, kem., farm., med., en lösning av
bomullskrut i en blandning av eter och
alkohol. Nyttjas i läkekonsten till att
skydda öppna sår för inverkan av luft och
användes mycket i fotografien. Då
kollodi um blandas med litet ricinolja 1. glycerin
(farmakopéns Collod. ela’sticum) ger den
en mera smidig hinna. — Kollodiumull,
kolloxylin (se d. o.), berett av bomull.
Kollografi’ (av gr. ko’Ila, lim, och grajein,
skriva), ljustryck, plantrycksmetod
medelst kromgelatinpreparerade glasplattor,
Kolloi’d, se Kolloider.
Kolloida’la lösningar, se Kolloider.
Kolloi’ddegeneratio’n (av gr. ko’Ila, lim),
med., svampaktig förändring av vävnader
med hålrum fyllda av mer 1. mindre
tjockflytande vätska.
Kolloi’der (av gr. ko’lla, lim), eg.
limlik-nande; kem., ämnen, som icke ge äkta utan
s. k. kolloidala lösningar, varvid det lösta
ämnet antingen förhåller sig som i vätska
uppslammade, finfördelade, olösta
partiklar (suspensionskolloider) 1. är fördelat i
olösta molekyler (emulsionskolloider).
Kolloi’dkemi’, den gren av kemien, som
sysslar med kolloiderna.
Kollokatio’n (av lat. Wcus, ställe), ställning,
plats; anvisande av plats; jur., anordning
av kreditorerna i ett bo.
Kollo’kyium, lat., se Colloqium.
Kolloly’tiska enzy’m, kem., limnedbrytande
enzym.
Kollotypi’, fotogr., kopieringsmetod medelst
uransalter, även kallad Wothlytypi;
boktr., ljustryck. Se Kollografi.
Kolloxylfn, kem., tri- och
tetranitroför-eningen av cellulosa (se d. o.), användes
till beredning av kollodimn (se d. o.).
Kollusio’n (av lat. collu’dere, spela under
täcke med någon), ränksmideri, hemligt
förstånd; jur., vissa bedrägliga mått och
steg.
Kolluvio’n (lat. collu’vio), sammanflöde,
blandning.
Ko’lly, handelst. = Kolli (se d. o.).
Kolly’bia, se Collybia.
Kollybfst (av gr. kolly’bos, skiljemynt),
penningväxlare.
Kolly’rium (av gr. kolly’ra, grovt bröd), med.,
ögonsalva.
Kolm, geoL, ett slags bituminöst kol i
Västergötlands kambriska alunskiffrar med
ringa halt av radium och uran.
Kolmatio’n (av ital. colma’re, utfylla),
metod att göra lågt liggande områden
odlingsbara.
Kolmulen, zool., en nordatlantisk torskfisk,
Ga’dus pouta’ssou.
Kolmårdsmarmor, petrogr., av serpentin
grönflammig 1. grönådrig kristallinisk
kalksten från Kolmården.
Kolnidre, "alla löften", inledningsord till
den judiska gudstjänsten aftonen före den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
