- Project Runeberg -  Förklaringar över 100,000 främmande ord och namn m.m. /
741

(1936) [MARC] Author: Carl Magnus Ekbohrn - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - K - Kornacéer ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kornacéer—Korrespondera

741

Kornacéer, bot, se Cornaceæ,

Ko’rnak, elefantförare.

Ko’rnautotypi’, autotypi (se d. o.), som
framställes med ett s. k. kornraster i st. f. det
vanliga rutrastret.

Kornblomma, dets. som blåklint, varav
namnet k o r n b 1 å på blåklintens färg.

Kornblå, se Kornblomma.

Korndådra, bot., se Neslea.

Kornei’n, kem., en albumin i Cornus.

Kornell, bot., se Cornus.

Ko’rner 1. Co’rner, ett keltiskt folk i
Corn-wall.

Korne’tt {fr. cornet, ital. corne’tto), tonk.
— Zink (se d. o.); en blandad stämma i
orgeln; ett slags bleckinstrument; (fr,
cor-nette, av sp. corneta, standar), krigsk.,
förr vid ett kavallerikompani yngste
officeren, som förde standaret.

Kornfibla, bot., se Scorzonera.

Kornfluga, zooL, en ljusgul fluga, ChWrops
pumilio’nis, som är ett svårt skadedjur på
odlat korn.

Korni’sch {fr. corniche), byggn., kranslist i
allm.; lös list till gardiner 1. förhängen.
Jfr Karnis.

Ko’rniska, utdött keltiskt språk. Jfr Korner.

Kornknarren 1. Ängsknarren, zooL, en allmän
vadarefågel, Crex crex.

Kornmalen, zooL, en malfjäril, Ti’nea grar
ne’lla, vars larv, vita kornmasken,
är ett svårt skadedjur i sädesmagasin. Den
angriper särskilt råg.

Kornmod, da. {1. kårnmåd), kornblixt.

Korppla’sma, bot., den korniga delen av
cyto-plasman.

Kornuti’n, kem., en i mjöldrygan, Seca’le
comu’tum, förefintlig beståndsdel, som
verkar kramp och kvävning.

Korografi’ (av gr. cho’ra, land, och grajein,
skriva), beskrivning av en viss trakt, ett
län o. s. v.

KorolIa’rium, se Corollarium.

Korologi’ (av gr. cho’ra, land, och lo’g os,
lära), vetenskapen om det organiska livets
utbredning i havet och insjöarna.

Koroma’ndelkrusbär, se Carambola.

Korometri’ (av gr. cho’ra, land, och metre’in,
mäta), fältmätningskonst.

Koromo’rfosis = Koremorfosis (se d. o.).

Koro’na, se Corona.

Korona’rkärl (av lat. coro’na, krans), anat.,
kranskärlen kring hjärtat.

Koro’nis, astr., en av småplaneterna.

Koro’nium, kem., hypotetiskt grundämne i
solatmosfären, särskilt i coronan.

Korp, zooL, se Corvus.

Korpora’l 1. Korpra’l (fr. caporal, ital.,
capo-ra’le, av ca’po, lat. ca’put, huvud), eg.
huvudman; krigsk., vid infanteriet och
kavalleriet person, som innehar lägsta
underbefälsgraden (räknas hos oss till
manskapet); sjöv., vid flottan förman för
en mindre avdelning av gemenskapen. —
Korporalskap, vid hären och flottan en

under befäl av en korporal stående
avdelning.

Korporatio’n {fr. Corporation, av lat. co’rpus,
kropp), samfund; skrå, gille. —
Korpo-re’ll, kroppslig, lekamlig. —
Korporifika-tio’n 1. Korporisatio’n, nylat.,
förkroppsligande; kem., förvandling av en vätska
till en fast kropp.

Korpra’l, se Korporal.

Korpule’ns (av lat. co’rpus, kropp), fetma,
frodighet, överdriven fyllighet; med.,
fett-sot. — Korpule’nt, fet, överdrivet fyllig,
frodig.

Korpulfn, ett avmagringsmedel av blåstång,
tamarinder och cascara-sagradabark
(avförande).

Ko’rpus, se Corpus.

Korpu’skel {lat. corpu’sculum, dimin. av
co’r-pus, kropp), liten kropp, smådel; fys.,
benämning på negativa elektroner samt
a-och kanalstrålspartiklar. Jfr Atom och
Molekyl. — Korpuskula’rfilosofi,
ur-kroppslära, den lära, enl. vilken naturen
uppkommit av vissa urkroppar 1. atomer.
— Korpuskularstrålar, strålar, som bestå
av mycket små partiklar, korpuskler,
utsända med stor hastighet, d. v. s. dels
negativa elektroner, dels a- och
kanalstrålar.

Korr., förk. för Korrektur.

Korrade’ra, se Korrodera.

Korrasio’n, se Korrosion.

Korrea’lförbindelse 1. Korrea’lobligatio’n (av
lat. con, med, och re’us, skyldig),
gemensam ansvarsskyldighet.

Korre’kt, Korrektio’n, Korrektu’r m. fl., se
under Korrigera.

Korrela’ta, pl., av sing. Korrela’t (av lat.
con, med, tillsammans, och refe’rre,
hänföra) , begrepp, som stå i växelförhållande
till varandra, t. ex. höger och vänster;
språkv., i olika satser stående ord, vilka
hänvisa på varandra, t. ex. ett relativt
pronomen och det ord i huvudsatsen, på
vilket det syftar. — Korrelatio’n,
växelförhållande. —• Korrelatfv, växel verkande.

Korresponde’ns, Korresponde’nt, se under
följ. ord.

Korresponde’ra {fr. corresponder, av lat. con,
med, och responde’re, svara), motsvara;
överensstämma; stå i samband med;
brevväxla. — Korresponde’ns (uttalas även
-da’ngs; fr. correspondance),
överensstämmelse; motsvarighet; sammanhang;
förbindelse; brevväxling. —•
Korrespondenslära, Svedenborgs lära, att
människorna kunna sätta sig i förbindelse med
andevärlden. —
Korrespondensundervisning, undervisning, bedriven av
Korrespondensinstitut, och huvudsakligen avsedd
för dem, som icke äro i tillfälle att få
muntlig undervisning. —• Korresponde’nt,
brevskrivare; person, med vilken man står
i skriftlig beröring. —
Korrespondent-redare, handelst., person, som sköter ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:32:47 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ekbohrn/0749.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free