Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - L - Langueur ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Langueur—Lapis
775
blåsinstrument); randlist, tunga, udd eller
flik på kläder. Se vidare Langett.
Langueur, fr. {1. langgö’r; lat. la’nguor) 1.
Langvidite’t (se Langvid [under
Langu-endo^)y matthet, svaghet; trånfullhet.
Langue verte, se under Langue.
La’nguido, Languissant, Langvi’d, se under
Languendo.
Langu’rer, zooL, apor av släktet
Semno-pithe’cus.
Langustsläktet, zooL, Palinu’ruSy ett släkte
bland kräftdjuren. Vanliga langusten, P.
vulga’ris, förekommer i haven vid
Europas södra och västra kuster och ätes som
hummer.
Langvidite’t, se Langueur.
Lanie’ra {lat. lania’re), sönderslita. —
La-niatio’n, sönderslitning.
Lani’idæ, zooL, fågelfamiljen Törnskator.
se Lanius.
La’nius, zool.y törnskatesläktet. — L.
collu’-rio, vanlig törnskata. — L. excu^bito,
var-fågeln.
Lansa’d (av fr. lancer, kasta), ridk., ett
skolsprång; ofta även benämning på ett
störtsprång av okynne.
Lanse’ra, se Lancera.
Lanse’tt (fr. lancette, av lat. la’ncea, spjut,
lans), kir.j ett instrument, förr brukat
vid åderlåtning, nu företrädesvis vid
vaccinering. — Lansettbåge, hyggn., en
spetsbåge, vars vinkel är mindre än 60 grader.
— Lanse’ttfisken, zool.y AmpMoxus 1.
Branchio’stoma, lägsta typen av
ryggradsdjur. — Lansettlikt, bot., kallas ett
blad, som är 3 à 4 gånger så långt som
brett och spetsigt i båda ändarna.
Lansie’r 1. Lansiä’r, se Laneier.
Lansja {sp. lancha), sjöv., ett slags
transport- eller arbetsbåt.
Lansorm, zooL, se Bothrops.
Lanta’n, kem., ett i många sällsynta mineral
förekommande, till jordmetallerna
hörande grundämne.
Lanta’na, bot., växtsläkte av fam.
Verbena’-ceæ, buskar i tropiska och subtropiska
Amerika. — L. camaVa, odlas i kruka för
sina vackra röda, vita 1. orangefärgade
blommor.
LantankarbiM, kem., förening av kol och
lan-tan, ger med vatten acetylengas.
Lante’rna (lat. lante’rna 1. lateWna), lykta.
Jfr Laterna magica. — Lanternfn (fr.
lanternon), byggn., å ett tak, en kupol
eller ett torn anbragt överbyggnad i form
av en lykta.
Lantförsvarsdeparteme’ntet, förv., fordom
det av svenska statsförvaltningens
departement, som handlade ärenden ang.
lant-försvaret.
Lantmarska’lk, se under Marskalk.
Lantrygg, se Landrygg.
Lanugino’sa, lat. (av lanu’go, fjun), hot.,
ullig.
Lanu’^o (lat. "ull’’), hullhår, en fin
hårbeklädnad, som bekläder fostrets och det ny-
födda barnets kropp, för att under loppet
av första levnadsåret ersättas av den
vanliga rudimentära hårbeklädnaden.
Lanu-gon kvarblir genom livet hos s. k.
hundmänniskor.
Lanzline, dets. som Ultramarin (se d. o.).
Lao L Laua, folkstammar i Bortre Indien. —
Lao-pung-dam, svartbukiga lao (emedan
männen tatuera magen). — Lao-pung-kah,
vita lao.
Laoda’meia (lat. Laodami’a), gr. sag., en
dotter av Bellerofon; Protesilaos maka,
ryktbar för sin äktenskapliga kärlek.
Lao’dica, astron., en av småplaneterna.
Lao’dike (lat. Lao’dice), gr. sag., en dotter
av Priamos; en dotter av Agamemnon.
Laoko’on (lat. Lao’coon), gr. sag., en
trojansk präst, som jämte en av sina båda
söner kvävdes av två jätteormar, sända
av Apollon. — Laokoongruppen, ett detta
ämne framställande, ryktbart konstverk
från antiken, utfört av de grekiska
bildhuggarna Agesa’ndros, Athenodo’ros och
Polydoros.
Laokrati’ (av gr. lao’s, folk, och krate’in,
härska), folkvälde.
Laome’don (lat. Lao’medon), gr. sag.,
Priamos’ fader.
Lapa’ktisk, (av gr. lapa’zein, uttömma),
med., lindrigt avförande.
La Parisienne, se Parisienne.
Laparocele, gr. (av lapa’ra, veka livet),
med., underlivsbråck. —
Laparohystero-tomi’ (av gr. hyste’ra, livmoder, och tomi’,
snitt), kejsarsnitt. Se Sectio cæsarea. —
Laparoskopi’ (av gr. skope’in, skåda),
undersökning av underlivet. — Laparotomi’,
öppnande av underlivet.
Lapi’cida, lat. (av la’pis, sten), hot.,
stenhuggare-.
Lapida’rie (av lat., la’pis, sten), stenslipare,
ädelstenslipare.
Lapida’rskrift (av lat. la’pis, sten), i sten
huggen skrift, stenskrift. — Lapidarstil,
stenstil, imitation av uttryckssättet i de
romerska steninskrifterna; kort och
innehållsrikt uttryckssätt.
Lapi’li (pl av lat. lapi’llus, liten sten), geol.,
smärre lavastycken, utkastade ur
vulkaner. — L. cancro’rum, kräftstenar.
La’pis, lat.,^ sten. — L. bapti’stæ, täljsten. —
L. calamina’ris, farm., galmeja. — L.
ca’n-cri, kräftsten. — L. ca’usticus, ett
frät-medel, som består av i stänger gjutet
kaliumhydrat. — L. cru’cifer, miner., är
en form av andalusit. — L. divi’nus, en
sammansmält blandning av kopparvitriol,
alun, salpeter och kamfer, som begagnas
vid ögonsjukdomar. — L. hæmatftes,
miner., hematit eller röd blodstensmalm (se
under Blodsten). — L. hepa’ticus, hematit.
— L. hy’stericus, orsten. — L. inferna’lis,
farm., se Nitras argenticus. — L. la’zuli
1. Lasu’rsten, miner., ett dyrbart mineral
av vacker blå färg, sedan gammalt
brukat till prydnadsföremål. — L. ly’ncis,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
