- Project Runeberg -  Förklaringar över 100,000 främmande ord och namn m.m. /
801

(1936) [MARC] Author: Carl Magnus Ekbohrn - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - L - Lition ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Lition—Litotripsi

801

Li’tion, se Litium. — Litionglimmer, miner,^
en rosenröd, litionhaltig glimmerart.

Litis conso’rtes, Litis conso’rtium, Litis
con-testa’tio, Litis denuncia’tio,
Litiskonso’r-ter, Litispende’ns, se under Lis,

Li’tium, kem.y ett till alkalimetallernas
grupp hörande, silvervitt grundämne, som
är lättare än något annat fast ämne.
Oxiden och hydratet kallas Wtion, —
Litium-bromiM, farm., användes mot sömnlöshet
och nervositet. — Litiumcitra’t o.
Litium-jodi’d, farm., användas mot njur- och
blåssten. — Litiumkarbonat, kolsyrad
lition eller kolsyrad litiumoxid, ett vitt,
kri-stalliniskt pulver, användes inom
medicinen och fotografien m. m. —
Litium-klori’d, farm., användes mot reumatism
samt njur- och blåssten.

Litocy’st, hot.y cell, innehållande en cystolit.

Litofa’ger (av gr. Wthos, sten, och fage’iny
äta), zool., sådana musslor (ex.
borrmusslor) som förmå borra sig in i sten.

Litofani’ (av gr. Wthos, sten, och fano’s,
genomskinlig), i en skiva av
halvgenomskinligt biskviporslin inpressad bild, som
ses först då skivan hålles upp mot ljuset.

Litofraktö’r, ett sprängämne, liknande
dynamit.

Litofy’llon (av gr. Wthos, sten, och fy’Hon,
blad), paleont., förstenad växtlämning.

Litofy’s, petrogr., sfärolit.

Litofy’t (av gr. Wthos, sten, och fy’estai,
växa), zool., stenkoraller; paleont.,
växt-försteningar; hot., sådana klippväxter,
som växa på stenens yta.

Litogly’f (av gr. Wthos, sten, och gly’fein,
urholka), sten med inristade bilder. —
Litoglyfi’k 1. Litoglypti’k, stensnidarkonst.

— Litogly’pt, stensnidare.

Litogra’f (av gr. Wthos, sten, och gra’fein,
skriva), stentecknare, stentryckare. —
Litografe’ra, teckna på sten; utföra ett
stentryck. — Litografi’, konsten att teckna
på sten, stentryckerikonsten; avtryck av
en stenteckning, stentryck. —
Litogra’-fisk, som har avseende på stentryck. —
Litografisk sten, geoL, en lerhaltig
kalkstensart, som bättre än andra stensorter
lämpar sig för stentryck. — Litografiskt
bläck, av lampsot, schellack, tvål, talg,
vax och sandarak berett bläck, varmed
litografisk teckning eller skrift utföres.

— Lito’grafon, stenskrift.

Litoke’Iyphus, med., ägghylleförkalkning

(vid Lithopædion, se d. o.).

Litokla’s (se följ. ord), geoL, äldre
benämning på sprickbildningar i iDerggrunden.

Litoklasti’k (av gr. Wthos, sten, och kla’ein,
krossa) 1. Litolapaxi’, med., stenkrossning.

Litokolle’tisk, gr., utsirad med fastkittade
ädelstenar. — Litokolle’t, ett konstverk,
sammansatt av fastkittade ädelstenar.

Litokromi’ (av gr. Wthos, sten, och chro’ma,
färg), litografiskt färgtryck.

Lito’labon, gr., kir., det redskap, varmed
läkaren uttager stenar ur blåsan.

Litolapaxi’, se under Litoklastik.

Litolatri’, gr., dyrkan av stenar.

Litolit, se Litholit.

Litologi’ (av gr. Wthos, sten, och Wgos,
lära), läran om bergarter. Jfr Petrografi.
— Litolo’g, person som är kunnig i
litologi.

Litoly’s, med., upplösning av stenar i
organen medelst lösande medel.

Litomanti’ (av gr. Wthos, sten, och mante’ia,
spådom), konsten att spå efter vissa
stenars beskaffenhet.

Litomo’rfer, (av gr. Wthos, sten, och mor fe’,
gestalt), sällsamt formade stenar.

Litone’phros, med., njurstenssjuka.

Litontri’ptica (av gr. Wthos, sten, och
tri’-hein, krossa), farm., stenlösande medel.

Litopo’n, kem., vit målarfärg av
barium-sulfat och zinksulfid.

Litopo’nier Email omhrant (se d. o.).

Lito’ptera, zool, uddatåiga hovdjur.

Litora’1 (av lat. Wtus, gen. Wtoris, strand),
geoL, som tillhör kusten.

Litora’la regionen, oceanogr., bioL,
strandregionen i havet, d. v. s. ned till ett djup
av 400 m.; även beteckning för blott
själva kustområdet mellan högsta flod
och lägsta ebb. Jfr Abyssiska regionen och
Pelagiska regionen.

Litora’lis, -e, hot., växande på havsstränder.

Litore’lla uniflo’ra, hot., strandpryl, liten
strandväxt med syllika blad. Fam.
Planta-gina’ceæ.

Litori’na, zool., ett släkte havssnäckor, av
vilket flera arter finnas vid vår västkust.
Se följ. ord.

Litori’nahavet, geoL, det hav som under
post-glaciala tiden upptog östersjöbäckenet.
Som det stod i förbindelse med
världshavet, var dess salthalt större än nu,
vilket framgår därav att typiska
havssnäckor som Litorina m. fl. trivdes däri.

Litori’nalera = Postglaciallera (se d. o.).

Litosfä’r (av gr. Wthos, sten, och sfa’ira,
klot), den fasta jordkroppen, till
skillnad från Hydrosfären (vattenhöljet) och
Aerosfären (lufthöljet).

Lito’skop, med., instrument för diagnos av
sten i organen.

Litostroton, se under Gahhata.

Litota’mnier, hot., kalkalger.

Lito’tes, gr., talk., förmildrande, oftast
nekande omskrivning, t. ex. "icke snällt" i
st. f. "styggt". Jfr Eufemism.

Litotlibi’, se Litotriti.

Litotomi’ (av gr. Wthos, sten, och te’mnein,
skära, sönderdela), kir., stensnitt,
uttag-ning av sten ur urinblåsan. — Litotomi’st,
person, som förrättar stenoperationer.

Litotripsi’ (av gr. Wthos, sten, och tri’bein,
krossa), med., stenkrossning. —
Litotri’p-tika, pl, medel, som upplösa sten i blåsan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:32:47 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ekbohrn/0813.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free