Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - M - Mancipatio ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mancipatio—Manessiska handskriften
831
Mancipa’tio, lat. (av mancipa^re, gripa med
handen), jur., mancipation, överlåtande av
äganderätt under iakttagande av
rättsliga formaliteter. — Mancipe’ra, i
föreskriven form överlämna något såsom
egendom; sälja. — Mancfplum,
äganderätt; egendom; livegen.
Ma’nco, ital (av lat. ma^ncus, stympad,
ofullständig), handelst.y felaktighet;
kassabrist; brist i vikt, förminskning i
beloppet av varor.
Mandala, sanskr. {1. malndala), eg. krets,
namn på de tio större avdelningarna i
Rigveda.
Mandall, etnoL, dajakernas svärd.
Mandame’nto, ital., domsaga, krets.
Manda’mus, lat., vi befalla; benämning på
vissa engelska förordningar utfärdade av
King^s bench division.
Manda’ner, nordamerikansk indianstam av
Dakotas (se d. o.).
Manda’nt (av lat. manda’re, uppdraga), jur.,
uppdragsgivare, person, som uppdrager
åt en annan att för hans räkning utföra
ett rättsärende. — Manda’t {lat.
manda’-tmn), ett dylikt uppdrag eller avtal
(särskilt ett genom val ålagt offentligt värv,
t. ex. medlemskap av en lagstiftande
församling o. d.); mannadat, manlig bragd.
Se även Territorialmandat. — Ad
man-da’tum, på befallning, i uppdrag. — Ad
manda^tum Serenfssimi, på högsta
befallning. — Mandata’rie 1. Mandata’rius,
uppdragstagare; fullmäktig, ombud. —
Mandatsprocess, kort process, vari en
befallning utfärdas till svaranden ensamt på
kärandens framställning. — Manda’tum
cum Ifbera, oinskränkt fullmakt. —
Man-dement, fr. {1. mangdöma’ng), påbud,
förordning; en biskops herdabrev.
Mandari’n (av sanskr. mantrin, rådgivare),
européernas benämning på kinesiska
statsämbetsmän; namn på ett slags små
apelsiner från Malta och Sicilien liksom på
ett slags större tekoppar. —
Mandarin-gult, tekn., en naftalinfärg.
Mandarinand, se Aix.
Mandari’nte, en svart kinesisk tesort.
Mandarintryckta tyger, ett slags tryckta
tyger med blått mönster (tygets färg) på
gulaktig botten.
Manda’t, Mandata’rius m. fl., se under
Man-dant.
Ma’nde, ett negerspråk i Sudan. —
Mande-negrer 1. Mande’nga, den negerstam, som
talar nämnda språk. — Mandespråk, en
grupp sudanesiska negerspråk, till vilka
mande hör.
Mandéer == J ohanne skr istna (se d. o.). —
Mande’iska språket, en babylonisk dialekt,
på vilken mandéernas heliga skrifter äro
författade.
Mandel, se Amygdalæ. — Mandelblomma,
bot., se Saxifraga. — Mandelemulsio’n,
farm., Emu’lsio amygdaWna, består av i
5, — E k b o hr n, 100,000 främmande ord. II.
vatten stött sötmandel och sockersirup. —
Mandel gummi, Ammoniakgummi (se d. o.)
i sammanklibbade korn. — Mandelkli,
pul-veriserad, från fet olja befriad
bittermandel, användes till hudens förskönande. —
Mandelolja, se Oleum amy g dalarum. —
Mandelpil, bot., se Salix. — Mandelsirup,
se Syrupus amygdalinus.
Mandement, se under Mandant.
Mandenegrer, Mandenga, Mandespråk, se
under Mande.
Mandi’bel {lat. mandi’bula), anat,,
underkäke; insekternas övre käkpar. Jfr MaxilL
Mandingo Mandenga (se under Mande).
Mandio’cca 1. Mandio’kstärkelse, se Manihot
och Arrowrotstärkelse.
Mandoli’n {ital. mandoWno), tonk., ett litet,
4—6 par strängar försett instrument, som
liknar en luta. Brukas i Italien, särskilt
i Neapel.
Ma^ndorla, ital., konstt., en mandelformig
gloria, som omgiver Frälsarens hela
gestalt.
Mandra’gora, se Alrun, bot.
Mandri’llen, zooL, en i Guinea
hemmahörande stor babian med stora kindvalkar samt
röd och blå ansiktshud. Se Mandrillus.
Mandri’llus, zooL, ett västafrikanskt
babiansläkte. — M. leuco’pheus, drill. — M.
sphinx, mandrill.
Mandri’n, med., en fastare kärna, som
införes i mjuka katetrar för säkrare
ledning vid införandet; användes även för
rengöring av rörformiga instrument.
Mandri’t (av gr. ma’ndra, fårstall, kloster),
klosterföreståndare. Jfr Arkimandrit.
Mandschu, Mandsju 1. Mandsjuer,
Mandsju-riets ursprungliga invånare. —
Mandsju-språket, mandsjuernas modersmål, tillhör
den altaiska språkstammen.
Mandu’bier, keltisk folkstam i det forna
Gallien.
Mandukatio’n {lat. manduca’tio),
tuggning-ar; brödets mottagande i nattvarden. —
Manducato’ris, pl., anat., tuggmuskler.
Manége, fr. {1. mane’sj; av lat. ma’nus,
hand), eg. hästdressyr; ridbana, ridskola,
ridhus.
Ma’ner, se Månes.
Mane’r {fr. manière, av lat. ma’nus, hand),
sätt, vis; en persons sätt att uppföra och
skicka sig; konstt., stil, individuellt
framställningssätt; tillgjordhet, förkonstling,
rutinmässig enformighet (jfr Maniererad,
Manierist); tonk.,^ musikaliska prydnader,
såsom förslag, drillar m. m. — Mane’rlig,
hanterlig, smidig, böjlig; medgörlig;
bildad, belevad.
Mane’rlighet, psykiatr., se Schizofreni.
Ma’nes, laUy pLj försv. Ma’ner, de avlidnas
andar; även underjorden, skuggornas
rike.
Ma’nes, en frygisk gudomlighet.
Mane’ssiska handskriften, ett berömt
manuskript med poesi och porträttbilder av en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
