- Project Runeberg -  Förklaringar över 100,000 främmande ord och namn m.m. /
872

(1936) [MARC] Author: Carl Magnus Ekbohrn - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - M - Mimer ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

872

Mimer—Mineral

nografen; apparat för mångfaldigande av
skrift.

Mfmer, pL av Mim (se d. o.).

Mi’mer 1. Mi’me {fornn. Mimir), nord. myt.,
en jätte, oceanens upphov och vishetens
urkälla. Hos honom satte Oden sitt ena
öga i pant för att få dricka ur Mimers
brunn, som inneslöt all visdom. Sedan
va-nerna avhuggit Mimers huvud, hämtade
Oden av detta visa råd.

Mimesi’ = Pseudosymmetri (se d. o.).

Mimesis, Mimetisk, se under Mim.

Mimetesi’t miner., arseniksyrad blyoxid av
vaxgul 1. gröngul färg.

Mime’tiska kristaller, kristaller som förete
mimesi. Se Pseudosymmetri.

Mimeti’t, miner., dets. som mimetesit (se
d. o.).

Mimia’mber, se Mimjamber.

Mimicry, eng. {1. mi’mikri; av gr. mi’mos,
efterapare), zooL, efterapning,
efterhärm-ning; av många svagare djur i tidernas
längd uppnådd skyddande likhet med
starkare djur eller med omgivningen.

Mimi’k (av gr. mi’mos, efterapare), konsten
att uttrycka tankar och känslor genom
minspel och åtbörder. — Mi’micus 1.
Mi’-miker, person, som utövar mimikens konst.

— Mi’misk, till mimiken hörande. —
Mimisk kramp, kramp i ansiktsmusklerna. —
Mimogra’f (av gr. grajein, skriva),
författare av mimiska skådespel. —
Mimologi’ (av gr. logos, ord, lära),
efterhärm-ning av en persons tal och åtbörder. —
Mimopla’st, person, som genom
åtbördsspel framställer något plastiskt.

Mimja’mber, "mimer på jamber" (se Mim),
forngrekiska, dramatiska smådikter på
koliamber (se d. o.).

Mimogra’f, Mimologi’, Mimopla’st, se under
Mimik.

Mimos, se Mim.

Mimo’sa, hot., ett i varmare länder
förekommande växtsläkte, tillhör, fam. Mimosa’ceæ.
Hos några av dess arter, såsom M. pii’dica
och M. sensiti’va, äro bladen och
bladskaften så känsliga och retbara, att de förra
vika sig tillsammans och de senare böja
sig nedåt vid minsta beröring; fig.,
känslig och ömtålig person. — Mimo’sabark,
Becha’rabark 1. Wattle {1. oå’ttl),
garv-bark av Acacm-arter. — Mimosakàtechu,
se Katechu.

Mimosa’ceæ, bot., underfamilj av fam.
Legu-mino’sæ.

Mi’mulus, hot., gyckelblomster, myskört,
bisamört, växtsläkte av fam.
Scrophularia’-ceæ. Många arter från Kalifornien,
Anderna o. s. v. odlade som prydnadsväxter.

— M. lu’teus, odlad, då och då förvildad.

— M. moscha’tus, myskört, odlad form
med stark lukt av mysk. — M. specio’sus,
vacker trädgårdshybrid. Blommor gula,
vidöppna, med purpurbruna fläckar.

Mi’mus, lat., se Mim,

Mi’musops, bot., se Balata.

Min., förk. för minut (^se d. o.).

Min, egypt. myt., en fruktbarhets- och
fruktsamhetsgud.

Mi’na, lat. (gr. mna), romersk viktenhet =
ungefär 425 gr. och ett myntvärde,
motsvarande nämnda vikt i silver; gammalt
grekiskt mynt = ungefär 70 kr.;
nygrekisk viktenhet = 1,500 drachmer = 1,5 kg.

Mi’na {fr. mine, av mlat. mina’re, föra),
krigsk., underjordisk gång eller håla,
spränggrav; sprängladdning (t. ex.
landmina och sjömina). — Mine’ra,
undergräva ; anlägga minor. — Minö’r,
min-eller skansgrävare; för minkrig utbildad
ingenjörsoldat.

Mina, indisk folkstam.

Mina, äldre benämning på gruva;
grafitstif-tet i en blyertspenna.

Mi’na, kvinnonamn, förkortning av
Vilhelmina eller Adamina (se d. o.).

Minacite’t (av lat. mina’ri, hota), hotande
beskaffenhet.

Minare’t (av arab. mena’re, ett ställe,
varifrån ljus kommer, fyrbåk), ett bredvid en
turkisk moské uppfört torn, från vars
höjd bönetimmarna utropas.

Minarge’nt, halvsilver, ett slags nysilver från
Frankrike, innehåller 100 delar koppar, 70
delar nickel, 5 delar wolfram och 1 del
aluminium.

Minaude’ra {1. minå-, fr. minauder), göra
söta miner. — Minauderie {1. minådöri’),
affekterat minspel.

Minbar = Mimbar (se d. o.).

Minchen, tyskt kvinnonamn, förkortning av
Wilhelmina (se d. o.).

Minde, da. (1. minne), mynning.

Minderers spi’ritus, farm., en lösning av
ammoniak i ättiksyra.

Minéer, sydarabisk folkstam, som grundade
ett rike i Jemen.

Mine’ra, se under Mina (fr. mine).

Minera’l, pl. Minera’l 1. Minera’lier (fr.
mineral, av senlat. mina’re, gräva), eg. en
uppgrävd kropp; varje enkelt ämne eller
oorganisk kemisk förening, som
förefinnes i jordens fasta massa. — Mineralbad,
bad med i vattnet upplösta salter. —
Mi-neralbister, se under Bister. —
Mineral-blått, tekn., benämning på flera blå
målarfärger, som bestå av metallföreningar. —
Mineralfärg, ur mineralriket hämtad eller
av en oorganisk förening bestående
målarfärg. — Mineral grönt, en färg av
arsenik-syrlig kopparoxid. — Mineralisatio’n,
för-stening, förvandling i sten. —
Mineralise’-rat kallas ett mineralvatten med avseende
på myckenheten av dess salter. —
Minera’-lisk, som har avseende på eller innehåller
mineral. — Mineralisk mumie, se under
Mumie. — Mineral kemi’, på mineralen
tillämpad kemi. — Mineralke’rmes, se
Kermes mineralis. — Mineralkälla,
hälsokälla, en källa; vars vatten innehåller en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:32:47 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ekbohrn/0884.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free