Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - O - Orestes ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
964
Orestes—Orgasmus
bön, Fader vår. — O. obli’qua, se Indirekt
anföring. — O. re’cta, se Direkt anföring.
— Oratio’n, tal, högtidligt, vältaligt
föredrag. — Ora’tor, talare, vältalare. —
Ora-toria’ner 1. Orato’riepräster, en på 1500-t.
i Eom stiftad andlig orden. — Oratori’k,
talkonst. — Orato’risk, som angår
talkonsten, som överensstämmer med dess
regler. — Orato’risk accent, se under
Accent. — Orato’rium, eg. bönsal i ett
kloster; tonk., komposition för sång med
orkesterackompanjemang (oftast över ett
bibliskt ämne).
Ore’steia, dramatisk trilogi av den grekiske
tragöden Aiskylos. Den avhandlar
Orestes-sagan och omfattar tragedierna
Agamem-non, De grav offer b är ande och
Eumeni-derna.
Ore’stes, gr. sag., son till Agamemnon och
Klytemnaistra, dödade sin moder för att
hämnas sin mördade fader. Förföljd av
erinyerna, försvarades han av Apollon och
frikändes från skuld av Athene. Berömd
är vänskapen mellan Orestes och hans
fosterbroder Pylades.
Oreta’ner, ett fornfolk i Spanien.
Orexi’ {gr. o’rexis), med., glupskhet,
onaturlig matlust.
Orexfn, farm., fenyldihydroxikinolin, ett
fabrikspreparat, som rekommenderas mot
aptitlöshet.
Orfani’, se Orphani.
Orfani’ter, ett parti bland husiterna. Se Hu-
siter,
Orfèvre, fr. (1. årrfäVr), guldsmed. —
Or-fèvrerie (1. -vröri’), guldsmedskonst;
guldsmedsarbete.
Orfe’vs (lat. 0’rpheus), gr. sag,, ryktbar
sångare och lyrspelare, som med sina
toner tämjde vilda djur och satte träd och
klippor i rörelse. Av kärlek till sin gemål
Evrydike nedsteg han efter hennes död till
underjorden för att återfå sin maka. —
0’rfisk, som har avseende på Orfevs. —
0’rfikernas sekt 1. Den o’rfiska sekten, en
omkr. år 600 f. Kr. uppkommen mystisk
sekt, för vilken enl. sägnen Orfevs varit
huvudmannen. —■ Orfi’sm, orfikemas lära.
Orga’n (gr. o’rganon), verktyg, redskap;
sinnesredskap, hos ett djur 1. en växt varje
del, som i viss mån utgör något helt för
sig och utför en särskild livsfunktion;
självständigt verkande del av något helt;
röst, tal- 1. sångstämma; person, genom
vilken man låter säga 1. uträtta något;
tidning 1. tidskrift, som är språkrör för vissa
åsikter 1. intressen. — Organise’ra, förse
med organ 1. redskap för livsfunktionerna;
åstadkomma en organisation;
ändamålsenligt bilda, ordna, inrätta. —
Orga-nisatio’n 1. Organise’ring, bildandet av ett
levande helt med samverkande delar; inre
anordning 1. byggnad, inrättning;
själs-och kroppsbeskaffenhet; samfundsordning;
författning. — Organisato’risk, som åstad-
kommer organisation. — Organisatö’r,
person, med förmåga att organisera. —
Orga’msk, försedd med organ 1. redskap
för livsfunktionerna; som har avseende på
dylika organ; som utmärker levande
varelser; till djur- 1. växtriket hörande; ägande
inre sammanhang. — Organisk kemi, den
del av kemien, som behandlar organiska
föreningar (se följ. ord). — Organiska
föreningar, kem., kallas sådana, som
finnas i den levande naturen 1. ur dem kunna
uppstå genom metamorfos. — Organiska
lagar, jur., lagar, som ingripa i statens
inre liv. — Organi’sm, ett organiskt
väsendes hela inrättning; sammanhanget
mellan det helas enskilda delar; ett med
livs-organ försett väsende (djur 1. växt); ett
helt i allm. — Organognosi’, kännedomen
om organiska kroppar och deras
beskaffenhet. — Organografi’ (av gr. gra’fein,
skriva), beskrivning över organiska
varelser och deras inre byggnad; tonk.,
beskrivning över musikinstrument. —
Orga-noi’d, organliknande. — Organologi’ (av
gr. lo’gos, lära), organläran, läran om
djurs och växters organ; med., läran om
instrumenters användande vid
barnförlossningar. — Organonomi’ (av gr. no’mos,
lag), läran om lagarna för det organiska
livet. — Organoplasti’k, organbildning. —
Organoskopi’ (av gr. skope’in, se),
undersökning av organiska kroppar. —
Organoterapi’, sjukdomsbehandling med
läkemedel, som framställas av djurkroppens
organ.
Organdi’n 1. Orga’ndy (fr. organdi), ett
ost-indiskt bomullstyg, liknande muslin.
Orga’nisk, Organi’sm, se under Organ.
Organfst, se Orgelnist.
Organi’strum, lat., tonk. = Lira (se d. o.).
Organocho’rdium, tonk., ett med pianot och
orgeln besläktat musikinstrument.
Organografi’, Organoi’d, Organologi’ m. fl.,
se under Organ.
0’rganon, gr., verktyg, redskap; titel på den
grekiske filosofen Aristoteles^ logiska
skrifter och vissa andra lärda verk. Jfr
Organum.
Organoterapi’, se under Organ.
Organsensationer, psyk., förnimmelser, som
hänföra sig till kroppens organ, såsom
hunger, törst.
Organsi’n 1. Organsi’nsilke (ital. organzino),
varpsilke, dubbeltvinnat silke av bästa
material.
0’rganum, lat. (gr. o’rganon), redskap;
organ; tonk., musikinstrument; orgel;
medeltidens äldsta och mest primitiva
fler-stämmiga musik.
Orga’smus (av gr. orga’n, svalla), med.,
svallning, stark rörelse i blodet 1. andra
kroppsvätskor; även svällande
överfyll-nad, stark drift, högsta vällustkänsla. —
Orga’stisk, beroende av häftig svallning,
svällande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
