- Project Runeberg -  Förklaringar över 100,000 främmande ord och namn m.m. /
970

(1936) [MARC] Author: Carl Magnus Ekbohrn - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - O - Ossa ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

970

Ossa—Ostinato

det visar nakna knotorna; betecknar
ske-lettartad magerhet. — Ossa’rium 1.
Ossua’-rium, benhus, förvaringsrum för de dödas
ben. — OssatuV, benbyggnad. — Ossei’n,
benämne, benets limgivande ämne. —
Ossi-fie’ra, förbena, bliva till ben. —
Ossifika-tio’n, vied., förvandling till ben,
benbildning, förbening. — Ossile’gium,
bensamling. — Ossivo’r, benfrätande.

Ossa, gr. myt., ryktets gudinna. Motsvarar
romarnas Farna.

()’ssa ejus bene quie’scant, lat., se O. E. B. Q.

— Ossa hic sita sunt, se O. H. S. S.

Ossatu’r, Ossei’n, se under Ossa, lat.

Ossei’n, kem., den med kollagen identiska,

limgivande substansen i ben.

Os se’piæ, farm., valfiskfjäll, ett skal,
beläget på ryggen av bläckfisken, Se^pia
officina’lis.

Osse’ter, ett i Kaukasus boende iranskt folk.
Osse’tiska språket, osseternas språk.

Ossia, ital. (1. åssi’a), "eller’’; to7ik.,
beteckning för ändringsförslag 1. alternativ
läsart i en komposition.

0’ssian, på gæliska 0’isian (Z. å’sjian),
mansnamn. Buret av en fornirisk hövding och
bard, enl. sägnen författare till Ossians
sånger. — Ossians sånger, Oisians sånger
1. Ossia’nska sångerna, keltiska
bardsånger, vilkas huvudperson är Ossians
fader, Fingal, furste av Morven.

Ossi^culum, pl. Ossi’cula, anat., småben. Se
under Os.

Ossifie^ra, Ossifikatio’n, se under Ossa, lat.

Ossifra’gum, bot., benbrytande.

Ossua’rium, se under Ossa.

Ostara (Z. å’s-), astr., en av småplaneterna.

Ostario’physi, zooL, fiskordningen K a r p
-och Malfiskar.

Ostealgi’ (av gr. oste’on, ben, och a’Ig os,
smärta), med., benvärk. — Oste’itis,
beninflammation, inflammation i
bensubstansen.

()stensi’bel (av lat. oste’ndere, visa), som kan
visas, sevärd, värd att tagas i betraktande.

— Ostensio’n 1. Ostentio’n, förevisning;
hos katolikerna utställning av
helgonreliker till de troendes uppbyggelse. —
Osten-siV, visande något på ett slående,
åskådligt sätt; iögonfallande; skrytsam,
prålande. — Ostenso’rium = Monstrans (se
d. c.).

Ostente’ra (lat. ostenta’re), utställa till
åskådande; skryta, pråla. — Ostentatio’n,
skrytsamt 1. tillgjort framhållande; prål,
skryt, flärd. — OstentatiV, skrytsam;
iögonfallande; avsiktligt framhävd.

Osteoce’le, gr. (av oste’on, ben, och ke’le,
svullnad, bråck), med., förbenat bråck. —
Osteochondri’t, ben- och
broskinflamma-tion. — Osteodentfn (av lat. den,ti’na,
tandben), bildningsfel, varvid verkliga
benceller uppträda i tandbenet. —
Osteo-de’rmer, zool., broskfiskar. —
Osteodia’-stasis, med., benens åtskiljande vid ben-

brott. — Osteodyni’, benvärk. —
Osteo-fy’ma, mjuk bensvulst. — Osteofy’t (av

gr. fyto’n, växt), med., uppträdandet av
härdformiga nybildningar på skelettets
yttre. — Osteogangre’na, benröta. —
Osteoge’n, härrörande från ben. —
Osteo-geni’ 1. Osteogenesi’ (av gr. gi’gnesthai,
bliva), läran om benens uppkomst. —
Osteografi’ (av gr. grajein, skriva),
beskrivning om benen i människokroppen. —
Osteoi^d (av gr. ei’dos, gestalt, form),
nybildad, oförkalkad benväv, bensvulst, —
Osteokemi’, läran om benens kemiska
beståndsdelar. — Osteoklasi’, operativt
avbrytande av ben för att korrigera
krök-ningar m. m. — Osteo’klasis, benbrott. —
Osteokondrft, vid medfödd syfilis
uppträdande inflammation i de rörformiga benen
och revbenen. — Osteokra’nium, den
beniga delen av kraniet. — OsteoIi’t (av gr.
Wthos, sten), av fossila benrester bildad
fosforit. — Osteologi’ (av gr. lo’gos, lära),
benlära. — Osteolo’g, person, som är
kunnig i osteologi. — Osteo’m, av benväv
bildad svulst. — Osteomalaci’ (av gr.
malako’s, mjuk), benuppmjukning,
benskörhet. — Osteometri’ (av gr. me’tron,
mått), mätning av människobenen (i
skelettet). — Osteomyeli’tis (av gr.
mye-lo’s, märg), benmärgsinflammation. —
Ostec<’ncus, bensvulst. — Osteonekro’sis,
torr benröta. — Osteopatologi’, läran om
bensjukdomar. — Osteope’dion, förbenat
foster. — Osteoperiosti’t, inflammation i
ben och benhinna. — Osteophlebi^t,
inflammation i benens vener. —
Osteo-plastfk, operativa ingrepp, varvid
benvävnad flyttas till ställen, där sådan saknas.

— Osteoporo’s, försvampning av
bensubstansen. — Osteopsatyro’s, benskörhet. —
Osteopyo’sis, varbildning i benen. —
Osteorafi’ (av gr. rafi’s, nål),
samman-syning 1. förening av ändarna i ett brutet
ben. — Osteosarko’m, ett sarkom, som
innehåller benvävnad. — Osteosarko’sis,
benens förvandling till en köttlik massa.

— Osteosc^rrhus, i)enkräfta. — Osteoskle-

ro’sis, benförhårdning.–Osteotonii’ (av

gr. te’mnein, stycka), benens
sönderstyck-ning. — Osteoto’m, bensåg. — Osteo’tylus,
benvalk. — Osto’ma, uppkomsten av en
förbening. — Osto’sis, förbening.

Osterfa, ital. (av lat. ho’spes, gäst, värd),
vinkrog, värdshus, gästgivargård.

Ostfa’ler, en av de fornsachsiska
huvudstammarna.

Ostfriesisk boskap (1. -fri’s -), till den
holländska rasen hörande, svart- och
vitfläckig boskap.

Ostheimer weichsel, ty. (1. å’sthajmer
va’jk-sel), ett slags körsbär.

Ostia’rius, la.t., dörrvaktare; i forna tider ett
slags kyrkotjänare.

Ostina’to, ital., tonk., "envist", är det
tekniska uttrycket för det ständiga återvän-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:32:47 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ekbohrn/0982.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free