Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - P - Partus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Partus—Passa
997
Pa’rtus, lat., med., nedkomst; foster. — P.
aborti’vus, för tidig nedkomst, missfall. —
P. immatu’rus, ej fullgånget foster. —
P. præcipita’tus, störtförlossning. — P.
præmatu’rus, förtidig börd av livsdugligt
foster. — P. sero’tinus, för sen nedkomst.
Paru’lis, gr. (av u’lis, tandkött), med.,
svullnad i tandköttet, tandböld.
Pa’rum re’fert, lat., det gör icke mycket till
saken.
Parure, fr. (1. pary’r), se Paryr. — En
pa-rure (1. ang -), i galadräkt, i högtidsdräkt.
Paruri’ (av gr. ure’in, kasta sitt vatten),
7ned., urinstämma; sjuklig förändring i
urinen.
Pa’rus, zool., fågelsläktet mesar. — P.
a’ter, svartmes. — P. atricapi’llus
tall-titan. — P. ci’nctus, lappmes. — P.
cæru’-leus, blåmes. — P. crista’tus, tofsmes. —
P. ma’jor, talgoxe. — P. palu’stris,
kärrmes.
Parusi’ (av gr. parusi’a, närvaro, ankomst),
Kristi tillkommelse, Kristi återkomst.
Pa’rvati’, ind. myt., Sivas gemål, naturmoder
och världsförstörerska.
Parveny’ {fr. parvenu, av parvenir,
framkomma, göra lycka), uppkomling, en
medelmåtta, som kommit sig upp i världen.
Parviflo’ra, lat. (av parvus, liten, och flos,
blomma), bot, med små blommor.
Parvis, fr. {1. -vi’), förgård; platsen framför
porten till en kyrka.
Parvite’t, lat., litenhet, obetydlighet.
Parvoli’n, kem., en av kol, väte och kväve
bestående bas, som framställes ur
sten-kolstjära.
Pa’rvulus, lat., hot., mycket liten.
Pary’r {fr. parure, av pärer, pryda),
prydnad, grannlåt; skrud, stass.
Parzival, se Parcival.
Pas, fr. {1. -pa), steg, danssteg; bergpass;
sund. — P. de deux {1. - dö dö), P. de trois
{1. - dö tråa’), eg. steg av två, av tre; en
av två 1. av tre personer utförd teaterdans.
— P. de quatre {1. - dö kattr), eg. steg av
fyra; en modern sällskapsdans. — P.
d’Espagne {1. däspa’nj), en spansk
tre-figurig dans.
Pasacalle, se Passacaglia.
Pasah, se Passa.
Pascals sexhörning {1. -ka’ll), mat., i en
ko-nisk sektion inskriven sexhörning. De tre
punkter, i vilka dess motstående sidor
skära varandra, om de utdragas, ligga i
rät linje. — Pascals snäcka, mat., en art
kroklinjer.
Pa’scha, turk. (av pers. pa’discha’h, se d. o.;
arab. ba’’sja, nylat. hassa), i Turkiet titel
för ministrar, provinsguvernörer m. fl.
högt uppsatta män, ävensom i allm. för
män av utmärkt förtjänst. — Paschalik 1.
Paschalika’t, en paschas område.
Pascha, se Passa.
Pascha’le (se Passa), bot., lik påskris.
Paschalika’t, se under Pascha,
Paschmi’na, kaschmirull.
Pa’scuus, lat., bot., betes-, på betesmark.
Pas de deux, P. de quatre, P. d’Espagne, P. de
trois, se under Pas.
Pase’ngen, zool., namn på bezoarbocken.
Pashtun, afganernas inhemska namn.
Pasifa’e, gr. myt., Minos’ gemål, moder till
Minotauros.
Pasigrafi’ (av gr. pasi,f’6r alla, och grajein,
skriva), allmänskrift, uhiversalskrift,
konsten att framställa sina tankar med
skrivtecken, som förstås av alla jordens
folkslag. — Pasigra’f, person, som
sysselsätter sig med pasigrafi. — Pasilali’ (av
gr. laWin, prata) 1. Pasilogi’ (av gr. lo’g os,
ord, lära), ett för hela mänskligheten
gemensamt talspråk, universalspråk. Jfr
Esperanto, Ido och Volapük. —
Pasiling-visti’k, universellt tal- och skriftspråk.
Pas ja, Pasjalika’t, se Pascha, Paschalikat.
PasjkoVtser, rysk sekt, som förnekade
gärningarnas frälsningsvärde och bekämpade
helgondyrkan. Uppkallad efter V. A.
Pasj-kov (d. 1902).
Paski’11 (av Pasqui’no, se d. o.), smädeskrift,
nidvisa. — Paskilla’nt, paskillförfattare.
Paskvi’Il == Paskill (se d. o.).
Pa’sma, gr. (av pa’ssein, strÖ), med.,
strÖ-medel, pulver.
Pasma 1. Pasraan {isl. basmir), viss mängd
hasplat bomullsgarn. Trådlängden är
vanligen 840 yards = 767,8 m.
Pa’so, sp. (av lat. pa’ssus, steg),
mellanhand-ling, mellanspel, ett slags spansk dram.
Pasqufno, efter en på 1500-t. levande, för sin
bitande kvickhet ryktbar romersk
sko-flickare 1. skräddare med detta namn
benämning på en illa medfaren antik
marmorgrupp i Rom, på vilken, liksom på den
mittemot uppställda Marforio (se d. o.),
smädeskrifter brukade uppslås. Jfr
Paskill.
PasqviTl, se Paskill.
Pass (av lat. pa’ssus, steg), trång väg mellan
berg; trångt inlopp; benämning på för
polisbetjäningen anvisade
patrullerings-linjer; byggn., en i den grekiska
arkitekturen bruklig, genom s. k. näsor (spetsiga
framsprång, bildade genom kroklinjer)
åstadkommen indelning av en cirkel, en
triangel o. s. v.; {fr. passe-port, av passer,
passera, och port, genomfart), av
myndighet utfärdat legitimationsdokument för
resande med vederbörandes signalement;
{fr. je passé), spelt., jag spelar icke, jag
begär icke, jag håller icke. — Passa, icke
begära något spel; säga nej för hållning.
Pass., förk. för passavium.
Pa’ssa, Pa’sah, Pa’ssah 1. Pa’scha {hebr.
pe’sach, av pasa’ch, gå förbi; förskona),
eg. förbigång, försköning; judarnas
påskfest, som firades till minne av
israeliternas uttåg ur Egypten och deras barns
förskonande från mordängeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
