Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - S - Safflorbronslack ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Safflorbronslack—Sahib
1165
ska tisteln Ca’rthamus tincto’rius,
tillhörande fam. Compo’sitæ, Nyttjas till
smink, färgning av tyg m. m.; metall,
safflorkobolt (se Koboltsafflor). —
Safflor-extrakt, safflorkarmin löst i
ammonium-karbonat, vanligen med tillsats av
svavel-ammonium. — Safflorkarmin, se
Kartamin.
Safflorbronslack, medelst gummi förtjockad
lösning av Kartamin (se d. o.).
Safflori’t, miner,, har samma
sammansättning som speiskobolt, men kristalliserar
rombiskt.
Sa’ffran, hot., farm., pistillmärkena av den
i Macedonien inhemska, flerstädes i
Europa odlade lökväxten Cro’cus sativus,
tillhörande fam. Irida’ceæ. Nyttjas i
medicinen, till färgning och vid bakning. —
Saffransbrons, kem., kristallerna av
vol-framsyrat volframoxidnatron. —
Saffran-holts 1. Saffranträ, den gula veden av
benvedsarten Cassi’ne cro’cea. Färgträ och
möbelvirke. — Saffranolja, en flyktig olja,
som framställes genom destillation av
saffran.
Saffder, en persisk regentätt (1499—1736).
Safi’r, miner., en dyrbar korundädelsten, blå
i alla nyanser. Jfr Luchsafir, Stjärnsafir,
Vattensafir.
Safarin, miner., ett
magnesiumaluminium-silikat från Grönland; en blekblå
spinell-varietet; en blå, indisk kalcedon.
Safirkvarts, miner., blå kvartsvarietet med
fina trådar av ett slags asbest.
Safrani’ner, kem., röda 1. violetta basiska
kinoniminfärgämnen av ringa ljusäkthet.
Fenosafrani’n användes som
desensibili-sator.
Safro’11. Shikimo’1, kem., en fenol, som
förekommer färdigbildad i kamferolja,
sassa-frasolja m. fl.
Safrosfn, se Eosinscharlack.
Saftfärger, tekn., med gummiartade ämnen
utrörda vattenlösliga färger, avsedda för
akvarellmålning. — Saftgrönt, grön
saftfärg, som beredes av bären av Rha’mnus
catha’rtica.
Saftkanaler 1. Saftluckor, anat.,
mikroskopiska, springformiga hålrum i vävnader,
spec. bindväv, fyllda med vävnadssaft,
som utgör källflödet för lymfan (se d. o.).
Saftmärken, bot., dets. som honungstecken.
Saftspänning, bot., se Turgor,
Safttrådar, bot., se Parafyser.
Saga (isl. Sa’ga), nord. myt.,
skaldeingivelsens och vishetens gudinna, som i sin
boning Sökvabäck alla dagar tillsammans
med Oden dricker ur gyllne bägare.
Saga (isl. saga, eg. det som säges, tal,
berättelse), sammanfattande benämning
för flera olika slag av folkliga
litteraturalster. I norskt och danskt språk av i dag
betecknar saga uteslutande den isländska
sagan. Jfr Eventyr.
Sagacite’t (lat. saga’citas), skarpsinne,
skarp synthet.
Saga’j {fr. sagaie, sp. och port. zagaya),
långt spjut, som brukas av negrer m. fl.
afrikanska folkslag
Saga’jtser, ett sibiriskt folk.
Sagape’num, farm., ett gummiharts av
obekant botaniskt ursprung. Urgammal drog,
som spelat stor roll som läkemedel. Under
medeltiden kallad Serapi’num. Användes
i Ostindien som krydda.
Sagara, ind. myt., en sagokonung.
Sage, fr. {1. sasj), vis, klok. — Sage-femme
(Z. -fa’mm), eg. klok kvinna; barnmorska.
Sage’monos, jap., gördelhängen, vilka
tjänstgöra i st. f. fickor och utgöras av
silkes-snodder, som dragas upp innanför
gördeln. I dessa hänga t. ex. kiseruzutru,
tobakspipa i fodral, tabako-ire,
tobakspåse, inro, medikamentsdosa,
penningpung m. m.
Sagenft, miner., fina rutilnålar, inneslutna
i biotittavlor hos många granitvarieteter.
Sagettgarn 1. Sayettgarn, halvkamgarn.
Saggio, ital. (L sa’ddjå; av lat. exa^gium),
prov, mönster.
Sagfna, bot., narv, växtsläkte med
trådsmala, sylformiga blad, tillhörande fam.
Caryophylla’ceæ. — S. nodo’sa, knutnarv.
— S. procu’mbens, krypnarv.
Sagi’tta, lat., pil; astr., stjärnbilden Pilen.
Sagitta’lsnitt, anat., sektion i kroppens
mittlinje framifrån—bakåt.
Sagitta’ria, bot., pillik. — Sagittifo’Iia (av
fo’lium, blad), bot., med pillika blad.
Sagitta’ria, bot., pilblad, svenskt växtsläkte
tillhörande fam. Alismata’ceæ.
Sagitta’rius, bågskytt; astr., Skytten, en
av djurkretsens stjärnbilder.
Sa’go (av malaj, sagu, palmmärg), bot., ett
slags stärkelse, som fås ur märgen av de
s. k. sagopalmerna. — Metro’xylon
Ru’m-phii, den äkta sagopalmen, växer i
Ostindien, på Moluckerna m. fl. ställen.
Såväl mjölet som de därav beredda grynen,
sagogryn, äro närande födoämnen.
Sagogryn tillverkas även av potatisstärkelse.
— Brasiliansk sago beredes av Tapioka
(se d. o.). — Japansk och Kinesisk sago
erhålles ur märgen av flera arter Cy’cas.
Sagoarrowrot, dets. som Sagostärkelse.
Sagra’dabark, se Cascara sagrada.
Sagrado’l, farm., kininhaltigt extrakt av
Cascara Sagradabark.
Sagui, zool., se Hapale.
Sa’gum, lat., en av de gamla romarna buren
yllemantel.
Sa’gus, se Sago.
Sahara’, arab., betecknar, efter världens
största, i Nordafrika belägna öken med
detta namn, sandöken i allm.
Saherieträ, birmanskt tekträ. Se Tekträdet.
Sa’hib, arab., herre (i Persien och Indien
tilltalsord till européer). — Sahi’bi-Fetva,
domarnas herre, stormufti (se d. o.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
