- Project Runeberg -  Förklaringar över 100,000 främmande ord och namn m.m. /
1226

(1936) [MARC] Author: Carl Magnus Ekbohrn - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - S - Skålp. ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1226

Skålp.—Slaglod

Skålp., förk. för skålpund.

Skålpund, gammal svensk vikt — 425,076 gr.

Skåltomt, sjöv., är ett fartyg, som ej
innehar ballast.

Skålvirke, avfallsvirke vid ett bygge.

Skåre, jaktt., skyddsskärm för jägare,
antingen av upplagda stenar 1. tillfälligt
material.

Skåängsstenen, urnordisk runsten vid
Skå-äng i Södermanland, med en senare
an-bragt runslinga (från 1000-t.).

Skäck (ty. Scheche, eg. fläckig), häst 1.
nötkreatur med sammanhängande stora, vita
fält, blandade med mörkare fält.

Skädda (eg. flat skiva, av indoeuropeiska
roten skid, klyva), skeppsb.y under
propellern framdragen skena till skydd vid
grundstötning.

Skäggald, nord, myt, en valkyrja.

Skäggsimpan, zool., se Agonus,

Skäktning (av hehr, sjechitali, slakt),
semitisk slaktmetod, varvid mjukdelarna å
djurets hals genomskäras och djuret får
förblöda. Metoden, som är påbjuden i den
judiska ritualen, är tillåten i Sverige.

Skäl, gammalt spannmålsmått = 4 kappar
— Vs tunna = 18,36 1. — Skälsland,
gammalt, västerbottniskt åkermått = Vs
tunnland (åker för 1 skäls utsäde).

Skälva, dets. som frossa.

Skänk, munskänk; behållare för smält
metall.

Skänkel, ben, skälm; sidostycke av
stång-betet i ett betsel.

Skäppa, gammalt sydsvenskt och danskt
rymdmått av växlande storlek från till
Vb tunna. —■ Skäppland, äldre svenskt
yt-mått (omkr. 8 ar).

Skära, bot,, se Bidens och Serratula.

Skare 1. Skire, fornnordiskt mansnamn, den
rene, skäre.

Skärfloka, bot,, se Sium,

Skärflundra, zool,, se Mareflundra,

Skärjebåt, benämning på odäckade
småbåtar under medeltiden och 1500-t.

Skärmytsling (ty. Scharmützel, ital,
scara-muccia, fr, escarmouche), krig sk,, liten
fäktning, handgemäng.

Skärseld (av fornsv, skæra, rena), lat,
pur-gato’rium, reningseld, enl. den katolska
tron ett luttringsstadium, som alla
hädangångna måste genomgå, innan de nå
saligheten.

Skärsten, blandning av svavelkoppar och
svaveljärn, som uppstår vid nedsmältning
av svavelhaltiga kopparmalmer.

Skärtorsdag (fornsv,, skærdagher), eg.
reningstorsdag, reningsdag; namn på
torsdagen i påskveckan, då under katolska
tiden botgörare fingo syndaförlåtelse 1.
skärades från sina synder.

Skärvel, kem,, liten, flat skål av eldfast lera
för provning av malmer och
smältproduk-ter.

Skärvfrö^ bot,^ se Thlaspi,

Sköl, geoL, sprickfyllnad 1. gång i
malmfyndighet.

Sköld, fornnordiskt mansnamn, sköld, värn,
beskydd.

Skölddrapa, fornisländskt diktslag, i vilket
skalden besjöng bilderna på en sköld.

Sköldmö, nord, myt,, ung kvinna, som
väpnad deltog i strid.

Sköldpadd, den yttre, hornartade
beklädnaden av sköldpaddans övre skal. Den bästa
fås av karettsköldpaddan i Ostindien.
Brukas till prydnadsföremål.

Sköldungar, det svenska namnet på danska
kungaätten Sköldunger7ie,

Sköll = Skall (se d. o.).

Skölp (av ty, schulpen, gräva), böjt
äggverktyg för skålformig urholkning i trä.

Sköna, tekn,, behandla färggods i
avive-ringsbad (se Avivering), — Sköning r=:
Avivering (se d. o.).

Skönande, se Schöngeist,

Sköns, sjöv., snett. — Skönsa, snedda av.

Skönval, sjöv., äldre svensk benämning på
krigsskeppens understa råsegel.

Skörbjugg, se Scorbutus.

Skörbjuggsört, bot,, se Cochlearia.

Skörglasmalm, miner., se Stefanit.

Skörl, se Schörl,

Skörlevnad (av skor, bräcklig, lättsinnig),
liderlighet, otuktigt liv.

Skörpil, bot,, se Salix,

Skötbåt, båt, som brukas vid fiske med
strömmings skötar.

s. L, förk. för lat, suo loco, på sin plats, 1.
sine loco, utan ortnamn.

Slaat (I, slåt), no., slag (t. ex. harposlag),
Laat, Laatt (I, låt) 1. Leik, dansmelodien
i de norska nationaldanserna. Indelas i
gangar 1. tangdans (t. ex. halling), i
me-nuettartad t aktart, och spring ar, i
livligare tempo, t. ex. polsdans, rull, vossarull,

Slaatterim (I, slå-), 1. Tullar, no,, dansvisor.
Jfr Slaat,

Slabb, sjöv., lös, ej anhalad (om tågändar
och sege!). — Slabba, tillfälligtvis surra
tackling, rundhult m. m. med duk 1.
tågvirke. Dylik surrning kallas Slabbning.

Slaby-Arco-telegrafen, en inrättning för
trådlös telegrafi.

Släck, eng,, sjöv,, löst hängande. Jfr Slabb.

Slagg (ty, Schlacke), metall., den vid
smältning av metaller erhållna glas- 1.
emalj-artade avfallsprodukten. — Slaggtegel,
av slagg tillverkat byggnadsmaterial. —
Slaggsandsten, byggnadsmaterial av
fin-malen slagg och kalk. — Slaggull,
isoleringsmedel, som erhålles genom att
sön-derpiska den från en masugn rinnande
slaggen med en ångstråle.

Slaggtimpel, se Timpel,

Slaghök, zool,, dets. som duvhök.

Slagköl, skeppsb,, dets. som slingerköl.

Slaglod, en till lödning av järn, stål, koppar
och mässing nyttjad legering, som består

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:32:47 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ekbohrn/1238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free