Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - S - Stiftsband ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stiftsband—Stimulus
1261
Stiftsband, prästs bundenhet till
tjänstgöring i det stift, där han vunnit inträde i
ämbetet.
Stiftsfröken = Stiftsjungfru,
Stiftsfy’sikus, av danska staten avlönad
läkare (förr en i varje stift) motsvarande
förste provinsialläkare.
Stiftsjungfru 1. Stiftsfröken, ogift adlig
kvinna, inskriven i Vadstena adliga
jungfrustift.
Stiftsmatrfkel, förteckning över
prästerskapet m. m. inom ett stift.
Stiftsstad, stad, som är biskopssäte.
Stig (av mlty., stige, antal av 20), äldre
svenskt kolmått = 12 tunnor.
Stigare, äldre benämning på förmän vid
gruvor. — Gruvstigare, förman för
gruvarbetet. — Konststigare, förman för
vattenuppfordringen. — Lavstigare, förman
för skrädningen av malmen m. m.
Stigbygel (lat, Stapes), anat., ett av
hörselbenen.
Stighåltsgräs, bot, linnea.
Sti’gma, gr., pl. Sti’gmata, försvenskat
Sti’g-mer, eg. märke, brännmärke; bot.,
pistillens märke.
Stigma’ria, paleont., i de stenkolsförande
bergarterna förekommande rötter av
träden Sigilla’ria och Lepidode’ndron.
Sti’gmata, pl. av Stigma (se d. o.). — S.
cro’ci, farm., saffran (se d. o.).
Stigmatisatio’n 1. Stigmatise’ring (av gr.
sti’gma, pl. sti’gmata, märke,
brännmärke), det i helgonlegender omtalade,
genom de hypnotiska studierna
bekräftade fenomenet, att hysteriskt religiösa
personer genom att ruva över Kristi
lidande på sig själva framkallat sår, lika
dem Jesus erhöll på korset (av
törnekronan, spikarna och spjutet). —
Stigmati-se’ra, brännmärka; teckna med Kristi sår.
— Stigmatypi’ (av gr. ty’pos, avtryck),
boktr., en metod att med hjälp av punkter
sätta ornamenter och figurer, som därpå
kunna tryckas i boktryckarpress.
Stika, indiskt och isländskt mått.
Sti’ker {gr. sti’choi), textrader (i
bibeltexten).
Sti’kisk (av gr. sti’chos, rad), metr., följd av
verser, som ej avdelats i regelbundna
grupper (strofer).
Stikomanti (av gr. sti’chos, rad, och
man-te’ia, spådom), konsten att spå efter
verser, avskrivna ur dikter, blandade i en
urna och utdragna på måfå, 1. efter ett
lösryckt ställe ur en likaledes på måfå
uppslagen bok, exempelvis bibeln. —
Stikometri’ (av gr. metre’in, mäta),
räknandet av raderna i en skrift för
bestämmande av dennas omfång. — Stikomyti’,
art av replikföring i fomgrekisk
dramatik, vari varje replik omfattar en versrad.
Användes vid skarpa ordskiften och i
högdramatiska scener.
Stil (av lat. sti’lus, gr. sty’los, skrivstift,
griffel), skrivsätt, sättet att skriva 1.
forma bokstäverna; skrivart, tankens
språkliga uttryck i skrift:
övningsuppsats; konstt., det för de särskilda
konstarterna, för dessas olika grenar och för
de enskilda konstnärerna karakteristiska
framställningssättet; kronoL, tidräkning
(jfr Gamla stilen och Nya stilen); boktr.,
typer (se Typ). — Stilen är människan,
se Le style c’est Vhomme. — Stilus cu’riæ,
kurialstil (se d. o.). — Stilise’ra, avfatta,
framställa i skrift; konstt., pryda med
ornament efter ett visst schematiskt, en
gång fastställt mönster (t. ex. stiliserade
blommor); med utelämnande av allt
tillfälligt återföra naturformerna till vissa
grundformer. — Stili’st, skriftställare,
särskilt med avseende på skrivsättet;
skriftställare, som har en karakteristisk
stiL — Stilisti’k, stillära, läran om
lagarna för ämnens framställning i skrift.
— Stili’stisk, som har avseende på
skrivsättet; som tillhör ett gott skrivsätt.
Stilbi’t = Bladzeolit (se d. o.).
Stilbosto’ma, bot., med glänsande mynning.
Stile’tt {fr. stylet), ett slags fin, vanligen
treeggad dolk.
Stilise’ra, Stili’st, Stilistisk, Stilistisk, se
under Stil.
Stilla veckan, påskveckan.
Sti’lleben, ty. (av still, stilla, orörlig, och
Leben, liv; ital. natu’ra mo’rta, fr. nature
morte, "död natur"), målark., en
framställning av livlösa föremål, såsom
frukter, vilt, andra matvaror, redskap,
hus-geråd 1. d.
Stillhalte-avtal (av ty. Stillhalte, uppehåll),
moratorium (se d. o.).
Stillici’dium, lat. (av sti’lla, droppe, och
ca-de’re, falla), byggn., takränna på etrus-
. kiskt tempel; jur., rätt att avleda vatten
över grannes tomt.
Stilli’ngia, bot., bot., se Sapium.
Stillsyra, en etsningsvätska.
Stilpnosideri’t (av gr. stilpno’s, glänsande,
och si’deros, järn), miner., tät
pyrrhoside-rit (se d. o.).
Stiltje (av holl. stilte, stillhet), sjöv.,
vindstilla.
Stilton cheese, eng. {1. sti’ltön tjis), ett slags
engelsk grädd- 1. fetost.
Stiltyg, boktr., stilmetall. Brukas numera
mest om metall av nedsliten stil.
Stilus, se Stylus. — S. cu’riæ, se under Stil.
Stimula’ns, Stimulatio’n, Stimule’ra m. fl.,
se under Stimulus.
Stimuli’ner, med., fagocytbefordrande
ämnen i blodserum.
Sti’mulus 1. Stimula’tio, lat., udd, tagg;
gadd; sporre; eggelse, retelse. —
Stimu-la’ns, pl., Stimula’ntia, Stimula’ntier 1.
Stimule’rande medel, med., retmedel. —
Stimulatio’n {lat. stimula’tio), eggelse,
retelse. — Stimule’ra {lat. stimula’re), reta,
egga; mana, sporra; även stärka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
