- Project Runeberg -  Förklaringar över 100,000 främmande ord och namn m.m. /
1270

(1936) [MARC] Author: Carl Magnus Ekbohrn - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - S - Stål ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1270

Stål—Subæratus

Stål, metall., järn med en kolhalt av 0,6—1,9
%. —■ Stàlbad, bad, som gjorts
järn-hal tigt genom tillsats av stålkulor (se
Glohuli martiales) 1. en blandning av
jämvitriol och dubbelt kolsyrat natron.

— Stålbriljanter 1. Ståldiamanter,
fasett-slipade stålstift, vilka användas i
kombinationer till -prydnader, smvcken o. d.

— Stålbrons, kromstål, består av 8 %
tenn och 92 % koppar. — Stålkulor, se
Glohuli martiales.

Stålrött, dets. som engelskt rött.

Stålull, långa, trådiga stålspånor, dels
avfall, dels fabricerade. Användes som
slipmedel för trä m. m.

Stålört, hot.y se Gentiana,

Ståndare (lat. sta’men), hot., det hanliga
könsorganet i en blomma.

Stånds, hot., se Senecio.

Ståndsherrar (ty. Standesherren),
benämning på de tyska furstar, grevar o. a.
herrar, som mediatiserats sedan 1806.

Stångböna, bot., se Phaseolus.

Stångpiska (ty. Zopf), en fast 1. lös,
hängande nackfläta, som bars av män på
1700-t. — Stångpiskstil, se Zopfstil.

Stångryttare, kokk., lättrökt fläskkorv.

Ståthållare (ty. Statthalter), ämbetsman,
som i ett rike, i ett landskap 1. på ett slott
representerar regei^ten; hos oss
förvaltare på ett kungligt slott; vid. den
ämbetsman {överståthållaren), som i Stockholm
motsvarar konungens befallningshavande
i rikets län, och hans närmaste biträde
{under ståthållaren).

Stäkra, bot., se Oenanthe.

Ställbrock, jaktt., se Broek.

Ställsten, petrogr., en art glimmerskiffer.

Ställverk, central apparat för signalering,
växling etc. vid en järnvägsstation.

Stämhorn, tonk., apparat för stämning av
metall-orgelpipor.

Stämmen, zool., se Leuciscus.

Stä’ndchen, ty. = Serenad (se d. o.).

Stäiigbardu’n, sjöv., märsstängernas
stött-ning sidoledes och akter ifrån å ett
fartygs stående tackling.

Stängstag, sjöv., märsstängernas stöttning
för ifrån. — Stängvridare, sjöv., grovt
tåg för upp- och nedhalning av
märs-stängerna.

Stäpp, se Stepp.

Stäppsalt, geol., koksalt, som finnes såsom
en ytskorpa på stäpper.

Stärbhus, se Sterhhus.

Stärkelse, se Amylon. — Stärkelsegummi,
se Dextrin. — Stärkelsesocker,
Stärkelsesirap, se Glykos.

Stäver, smådimensionerat virke, s. k.
stavverk, tillverkat av avfallet vid
ramsåg-ning.

Stökiometri’ (av gr. stoichei’on, ursprung,
grundämne, och metre’in, mäta), kem.,
den kemiska vetenskapen med hänsyn till
de mängdförhållanden, i vilka olika äm-

nen omsätta sig i varandra. —
Stökio-me’triska relationer, förhållandet mellan
de olika ämnenas mängd i en kemisk
förening.

Stöl, no., säter.

Stöp 1. Stöpis, lös is av sammanfrusen snö
ovanpå kärnisen å sjöar och floder.

Stöpling, som sättkvist använd trädgren.

Stör, zool, se Acipenser.

Störa, ridk., okynne hos häst, bestående i att
denna söker befria sig från ryttaren
genom att köra ned huvudet, knipa med
svansen, kröka ryggen och företaga
våldsamma störsprång.

Störböna, bot., se Phaseolus.

Störsprång, ridk., se Störa.

Stöt, bergsv., större dagöppning i gruva.

Stötionise’ring, fys., ionisering av en
gasmolekyl genom en stöt av en ion 1. elektron.

Stötlinjer 1. Skalvlinjer, geol,
förkastnings-linjer, som äro säte för ofta
återkommande jordskalv.

Stötlåda, verktyg för inläggning av virket
vid hyvling av ändträ.

Stötting, skogsh., framkälken vid
vintertransport av virke.

Stövle’tt, liten stövel, halvstövel.

Su, ital., på.

Sua’da 1. Suade’la, lat. {1. sva-), vältalighet,
övertalningsgåva; rom. myt.,
övertalningskonstens gudinna.

Suæ’da mari’tima, bot., saltört, liten
havsstrandväxt, tillhörande fam.
Chenopodia’-ceæ.

Su’æ qui’sque fortu’næ, fa’ber est, se Faber
est auisque fortunæ suæ.

Suahili (kustbo, av arab. sa’hil, pl. sawa’hil,
kust), infödingar på Suahilikusten och ön
Sansibar i Afrika.

Suakgummi, se Talhagummi.

Suaniska språk, namn på en grupp
sydkaukasiska språk.

Su’a sa’nctitas, se Sanctitas.

Suaso’risk, lat., övertalande. — Suaso’rier
{lat. suaso’ria), pl., övertalningsmedel.

Su’a spo’nte, se Sponte.

Sua’ve = Soave (se d. o.).

Suavi’ssimus, bot., mycket angenäm.

Sua’viter in moMo, fo’rtiter in re, lat., milt
i sättet, starkt i sak. Se vid. Fortiter in
re etc.

Suawua, namn på berberna.

Sub, lat., under, mindre än. I
sammansättningar förvandlas det vanligen till
suc-framför c, till suf- framför / och till
sup-framför p.

Subace’tas alumfnicus, farm., basiskt
aluminiumacetat.

Subacidite’t, nedsatt halt av syra, t. ex. hos
magsaften.

Subada’r, se Subahdar.

Subæra’tus, lat., pl. Subæra’ti 1. Subæra’ter,
romerska kopparmynt med
silverpläte-ring. Dylika falska silvermynt utsläpptes
av romerska staten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:32:47 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ekbohrn/1282.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free