Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - T - Tentamen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tentamen—Teori
1313
Tenta’men, Tenta’nd, Tenta’re li’cet,
Tenta’-tor, se under Tentera,
Tente-abri, /r. (L tangt abri), skyddstält.
Tente’ra (lat. tenta’re), pröva, undersöka;
före examen pröva en blivande
examinands kunskaper; undergå en dylik
prövning. — Tenta’men, försök, prov; före
examen anställd prövning i ett läroämne.
— Tenta’nd, person, som undergår en
tentamensprövning. — Tenta’re li’cet, det är
tillåtet att försöka. — Tenta’tor, person,
som verkställer en tentamen.
Tento’rium cerebeTli, anat., lillhjärnstältet.
Tenture, fr, (Z. tangty’r; av tendrey spänna,
uppsätta tapeter), tapetsering; tapet; en
hel omgång av vävda tapeter.
Tenue, fr, {I, töny’; av teniry hålla),
hållning, kroppsställning; klädsel; uniform.
— En grande tenue, se under Grand. —
En petite tenue (I, ang pöti’tt -), i
vardagsdräkt.
Te’nuis, pl. Te’nues, lat., tunn, svag; tonlös.
— Lfteræ tenues, språkv.,
konsonantljuden p, t, k. — Tenuite’t (lat. tenu’itas),
tunnhet, finhet; magerhet; armod.
Tenu’to, ital., tonk.y utdraget, uthållet.
Tenzo’ne, ital. (fr. tenson), eg. strid, tvist;
ett slags till trubadurpoesien hörande
växelsång, vari två skalder tävla med
varandra.
Te’obald, se Theobald,
Teobromi’n, se Kakao,
Teobu’1, Te’odard, Teo’derik, se Theohul etc.
Teoci’n, farm., fabriksnamn för Teofyllin
(se d. o.).
Teodice’ (av gr, theo’s, gud, och di’ke,
rättvisa), fil., en religionsfilosofisk lära, som
söker visa, hurusom tillvaron av det onda
kan förenas med en allgod och allsmäktig
försyns styrelse.
Teodoli’t, fys., ett
vinkelmätningsinstru-ment.
Te’odor, Teodo’sius m. fl., se Theodor etc.
Teofani’ (lat, theophani’ay gr, theofa’neia 1.
theofa’nia), gudauppenbarelse. —
Teo-fa’nt, person, som berömmer sig av
gudomliga uppenbarelser.
TeoflT, se Theophilus,
Teofilantro’per (av gr, theo’Sj gud, fi’loSf
vän, och a’nthropoSy människa). Guds och
människornas vänner, ett i Paris 1796
stiftat rationalistisk-deistiskt samfund. —
Teofilantropi’sm, teofilantropernas lära.
Teofor (I, teåfå’r), gr,, säges om namn, i
vilka gudanamn ingå.
Teofyllfn, farm., starkt verksam purinbas,
som jämte teobromin förekommer i teblad.
Jfr Teocin,
Teognosi’ (av gr, theo’s, gud, och gno’sis,
kunskap), kunskap om Gud.
Teogoni’ (gr, theogoni’a, av theo^s, gud, och
gignesthai, födas, uppkomma), läran om
gudarnas härkomst.
Teokalli’, ett i terrasser uppstigande, pyra-
midformigt tempel hos de gamla
aztekerna.
Teokrati’ (av gr, theo’s, gud, och krate’in,
härska), gudsvälde, statsform, där Gud
tänkes som den högste härskaren;
prästvälde, statsform, där prästerna såsom
Guds ställföreträdare innehava makten.
— Teokra’tisk, som har avseende på
teo-kratien.
Teolatri’ (av gr. theo’s, gud, och latre’ia,
tjänst), gudstjänst.
Teologi’ (lat, theolo’gia, gr, theologi’a, av gr,
theo’s, gud, och lo’gos, ord, lära), läran om
Gud, religionsvetenskap. — Teologi’a
my’-thica, skaldeteologien, som blott har
fantasien till grund. — T. phy’sica 1. T.
natu-ra’lis, filosofernas teologi, som ger en
riktig uppfattning av det gudomliga,
grundad på förnuftig spekulation. —
T. poli’tica 1. C. civiTis, statens
legaliserade uppfattning av det gudomliga. —
TeoIo’g, person, som är kunnig i teologi. —
Teologise’ra, tala om Gud och gudomliga
ting. — Teolo’gisk, som angår teologien.
— Teologiska fakulteten, den
universitetsavdelning, som meddelar undervisning i
teologi. — Teologisk-filosofisk examen,
till filosofiska fakulteten förlagd
förberedande examen för teologiska studier.
Teomachi’ (gr, theomachi’a, av theo’s, gud,
och ma’che, strid), strid mellan gudarna;
strid mot dem.
Teomani’ (av gr, theo’s, gud, och mani’a,
raseri), religiöst vanvett.
Teomanti’ (av gr, theo’s, gud, och mante’ia,
spådom), spådom efter gudomlig ingivelse.
Teon en gunasi keitai, gr,, det ligger i
gudarnas knän (om något oberäkneligt).
Teonomi’ (av gr, theo’s, gud, och no’mos,
lag), lagstiftning av Gud. — Teono’misk,
med Gud som lagstiftare.
Teopaschi’ter (av gr, theo’s, gud, och
pa’-schein, lida), teoL, kristologisk
uppfattning i monofysitisk riktning på 500-t.
Teopnevsti’ (av gr, theo’s, gud, och pne’vma,
ande), gudomlig ingivelse, inspiration.
Teo’rb (ital. tio’rha), tonk., ett slags stor,
från 1500—1700-t. brukad luta.
Teore’m (gr. theo’rema), sats, lärosats. —
Teorema’tisk, som består av lärosatser.
Teore’tiker, Teoretise’ra, Teore’tisk m. fl.,
se under följ. ord.
Teori’ (gr. theori’a), eg. beskådande,
betraktande av det gudomliga; vetenskaplig lära,
framställning av en vetenskap 1. en konst
i dess inre sammanhang (dess system,
principerna för densamma). — Teore’tiker
1. Teore’tikus, person, som sysselsätter sig
ensamt med teorien, för vilken teorien är
huvudsaken. — Teoretise’ra, uppställa
teorier, opraktiska förklaringar; bete sig
opraktiskt. — Teore’tisk, som angår teori;
som åsyftar en förklaring ur allmänna
grunder; opraktisk. — Teoretiskt intresse,
intresse för sanning och verklighet i och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
