- Project Runeberg -  Förklaringar över 100,000 främmande ord och namn m.m. /
1331

(1936) [MARC] Author: Carl Magnus Ekbohrn - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - T - Tironianska noter ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tironianska noter—Titus

1331

Tironia’nska noter 1. Tiro’nsk skrift {lat,
no’tæ tironia’næ), förk. i den
gammalromerska bokstavsskriften, ett slags
stenograf i, uppfunnen av Tiro, en frigiven
romersk slav.

Tirri’llregula’tor, fys., apparat, som
automatiskt reglerar spänningen på en elektrisk
anläggning 1. maskin, uppkallad efter
amerikanen Tirrill.

Tirsbast, dets. som tibast (se d. o.).

Tisane, /r. (1. tisa’nn) = Ptisan (se d. o.).

Tisbe, se Thisbe.

Ti’schri, hebr., första månaden i judarnas
borgerliga år, den sjunde i kyrkoåret,
halva september och halva oktober.

Tisifo’ne (lat, Tisi’phone), gr, myt,
blods-hämnarinnan. Se vid. Erinnyer,

Ti’sri, se Tischri.

Tissierografi’, av fransmannen Tissier
uppfunnen metod för högetsning på
litogra-fisk sten.

Tissel-tassel, se Cassia.

Tistel, dets. som tistelstång (se d. o.).

Tistel, bot.y namn på åtskilliga taggiga
släkten av fam. Compo’sitæ. — Tistelborre,
bot., se Onopordon,

Tistel-orden {eng., Order of the thistle), en
skotsk orden. Kallas även Andreasorden.

Tistelskräppa, bot., Xanthoria spinosum (se
d. o.). — Tistelsnyltrot, bot., se Orobanche.

Tistelstång, styrstång å parvagnar, vid
vilken hästarna äro spända med
stång-koppel.

Ti’stron, bot., namn på svarta vinbär.

Tit., förk. för Titulus (se d. o.).

Tita’n, kem., ett i naturen tämligen sparsamt
förekommande, ehuru allmänt spritt,
metalliskt grundämne, som i naturen alltid
förekommer i förening med syre. —
Titanaugi’t, miner., ett till pyroxengruppen
hörande mineral. — Titanbrons, en
legering av koppar och titan. — Tita’nium,
äldre namn för titan. — Titanjärn,
Ilme-ni’t, Iseri’t, Iseri’n, en art järnglans med
ända till 47 % titanhalt. —
Titanomagne-ti’t, miner., magnetit med hög titanhalt. —
Titansyra, titans högsta syrsättningsgrad,
ett vitt, olösligt pulver. Användes vid
porslinsmåleriet. — Titani’t 1. Sfen, miner.,
titansyrans kalksalt.

Tita’n, gr. myt., se följ. ord; även benämning
på Helios.

Tita’ner {gr. tita’nes, lat. tita’nes, tita’ni),
gr. myt., söner och döttrar av Uranos och
Gaia, himlastormare, vilka gjorde uppror
mot Zeus, men efter en förtvivlad kamp
av denne nedstörtades i Tartaros; fig.,
person, som trotsar på sin egen kraft, som
uppreser sig mot gudomlig och mänsklig
ordning. — Tita’nia, älvornas drottning,
Oberons gemål; astr., en av Uranos’
månar. — Tita’nisk, som liknar en titan;
himlastormande, övermänskligt kraftig. —
Titanomaki’en (av gr. ma’che, strid),
striden mellan Zeus och titanerna.

Tita’nsyra, se under Titan, kem.

Tita’nvitt, vit målarfärg, bestående av
titan-dioxid.

Ti’tel {lat. ti’tulus, se d. o.), överskrift;
rubrik; benämning, hedersbenämning,
beteckning för en persons ämbete 1. rang. —
Titulatu’r, betitlande, titelväsen; en
persons samtliga heders- 1.
värdighetsbenämningar. —• Titule’ra, giva titel åt, nämna
någon vid hans titel. — Ti’tulo, se under
Titulus. — Titulomani’ (av gr. mani’a,
raseri), rang- 1. titelsjuka. — Titulä’r
(endast) till titeln, ej till ämbetet; som
blott till namnet innehar ett ämbete.

Tftelblad, första bladet i en bok, på vilket
bokens titel står. — Titelroll, huvudroll i
en pjäs, som bär denna rolls namn. —
Titelupplaga, restupplaga av en bok, som
utgives med nytryckt titelblad och färskt
årtal.

Ti’ter, fys., lösningars halt av visst ämne.

Titho’n-etagen {1. -eta’schen), geol.,
benämning på vissa lager av den vita juran (se
Jurasystemet).

Tithono’s {lat. Titho’nus), gr. myt., Eos’
älskade, Memnons fader.

Ti’ties, se Luceres.

Titonome’ter, fys., instrument för
bestämmande av kemiska ljusstrålars intensitet.

Titre’ra (av fr. titre, halt, finhet), kem.,
medelst lösningar av känd halt bestämma
mängden av ett i en viss lösning befintligt
ämne, — Titrerande vätskor, de lösningar
av känd halt, vilka brukas vid titrering.

Titulatu’r, Titule’ra m. fl., se under Titel.

Ti’tulus, lat., inskrift, överskrift, etikett,
rubrik, titel (se d. o.); stundom i brev
(förk. till Tit.) i st. f. adressatens titel
1. namn; jur., rättsgrund, anspråk,
förevändning; kyrkorätt., kyrka. — T. ma’jor,
huvudkyrka. — T. mi’nor, annexkyrka. —
Ti’tulo emtio’ms, på grund av köp. —

T. gratio’so, som gåva.–T. heredi-

ta’tis, som arvslott. — T. honora’bili,
för ärans skull. — T. ju’sto, rättsligen, på
lagligt sätt. —■ T. lucrati’vo, utan
övertagande av någon börda 1. tunga. — T.
one-ro’so, med övertagen börda 1. tunsca. —
T. ple’no 1. to’to, med fullständig titel. —
T. possessio’nis, som laglig besittning. —
T. specio’so, under föregivande av. —
Quo titulo, med vad rätt, under vilken
förevändning? — Sa’lvo titulo, se under
Salvus.

Titulä’r, se under Titel.

Ti’tus, latinskt mansnamn (av gr. ti’ein,
hedra), den hedrade, ärade. Buret av en
romersk kejsare med binamnet
"människosläktets älskling" och av en av aposteln
Paulus’ medarbetare, till vilken ett brev i
Nya Testamentet är ställt. — Titusbågen
{lat. A’rcus Ti’ti), en av Roms äldsta
triumfbågar, uppförd under kejsar Titus.
— Titushuvud, ett manshuvud av ädel

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:06:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ekbohrn/1343.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free