Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - T - Trofisk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1354
Trofisk—Trop
paion, och detta av trope\ vändning),
segertecken, bestående av erövrade fanor,
standar, kanoner o. s. v.
Tro’fisk (av gr, trofé’, näring), fysiol., som
angår kroppens näring. — Trofiska
nerver, anat.y nerver, som reerlera
näringstillförseln till kroppens olika delar. —
Trofobla’st (av gr. blasto’s, blad), det
cellskikt, som i livmoderns slemhinna
närmast omger det inbäddade ägget. —
Tro-focy’t€r (av gr, ky’tis, cell), se
Trofo-spongier, — Trofofy’ll (av gr. fy’Hon,
blad), näringsberedande blad. —
Trofo-logi’ (av gr. lo’gos, lära), eg. näringslära;
läran om kroppens rätta näring; dietetik
(se d. o.). — Trofoneiiro’ser,
nervsiukdo-mar, som åtföljas av rubbninsrar i
näringsorganen. — Trofospo’ngier (av gr. spo’ng’
osy svamp). Vissa organceller åtföljas av
drabantceller, kallade trofocyter, som ha
till uppgift att förmedla organcellernas
näringsupptagning ur närligsrande
blodkärl. Trofocyterna utsända härför
gre-niga utskott, som intränga i organcellerna
och i dem bilda ett nätverk, trofospongiery
vilka förmedla transporten av substanser.
—• Trofotropfsm, näringsämnenas
kemo-tropiska verkningar. Jfr Tropismer.
Trofo’nios (lat. Tropho’nius), gr.sag.yået
delfiska Apollotemplets bvgermästare,
uppslukades av jorden och dyrkades
sedermera som halvgud i en dyster,
hemlighetsfull håla i Beotien, där orakelsvar
meddelades. —• Trofo’nisk håla,
hemlighetsfull, skräckinjagande håla. — Trofoniskt
allvar, tungt, dystert allvar.
Trofirlody’ter {ar. troglody’taiy av tro’gle,
håla, och dy’ein, dyka ned, smyga in>,
hålfolk, i forntiden benämning på folkslag,
som bodde i i ordkulor (särskilt på
stammarna vid Röda havets afrikanska kust).
Tros:lody’tes, zool.y gärdsmygen; förr även
chimpanssläktet. Se Pan.
Troll enborgh, se Trojenborg.
Tro’ika 1. Trojka, ry., trespann.
Troikart, se Troakar.
Troili’t, miner., kosmisk magnetkis.
Tro’ilos {lat. Tro’ilus)y gr. sag., konung
Priamos’ yngste son, dödad av Achilleus.
Trolska ass 1. Trolska vikter (efter franska
staden Troyes), förr brukade vikter för
guld.
Troja’ner, invånare i det under Greklands
sagotid på Mindre Asiens kust belägna
riket T roas, vars huvudstad var Tröja
{gr. Troie, Troia, I’Hos, T Hon; lat. Troia,
Ilium, Ilion). — Troja’nska kriget, gr.
sag., det mellan greker och trojaner
utkämpade, i Iliaden och Odvsséen
besjungna, ryktbara tioåriga krig, som slutade
med Tröjas förstöring. — T. hästen, den
jättestora trähäst, genom vilken rrrekerna
under trojanska kriget förskaffade sig
inträde i Tröja.
Trojeborg, Trojenborg, Troljenborgh, nam-
net på Tröja i äldre svensk litteratur;
labyrintliknande stensättningar från
förhistorisk tid.
Trojka, se Troika.
Trok (av fr. troc, byte), handelst.,
byteshandel. — Troke’ra (av fr. troquer, byta),
driva byteshandel, rabattera.
Troka’lsk tetrame’ter, T. vers, se under
Troké.
Troka’r, se Troakar.
Troké {gr. trocha’ios, av tre’chein, springa,
lat. trochæ’us), metr., en versfot, som
består av en lång och en kort stavelse
( — > Kallas även koré {gr. chore’ios,
dansande). — Ditroké, en trokaisk dipodi
1. dubbelfot, en förening av två trokéer
( — _ ^ ^ — Troka’isk tetrame’ter,
vers, som består av fyra trokaiska
dino-dier (jfr Ditroké [här ovan]), av vilka
den sista är ofullständig. — T. vers, vers,
som består av trokéer.
Trokéra, se under Trok.
Tro’kmer, ett folkslag i Galatien.
Trolldruva, hot., se Actæa.
Tro’lley, tekn., kontakttrissa (å elektriska
lok och spårvagnar).
Tro’llms europæ’us, hot., smörboll,
daldoc-kov, ranunculacé med klotrunt Ijusgult
hylle.
Trollsmultron, hot., se Potentilla.
Tromb {fr. tromhe, ital. tromha), skydrag.
Tromb {gr. thro’mbos, lat. thro’mbus), med.,
blodpropp. — Trombo’s, bildandet av en
tromb.
Tro’mba, ital, tonk., trumpet. — Trombo’ne,
basun.
Tro’mba marrna, ital, se Trumpetmarin.
Trombo’ne, se Tromba.
Trombo’s, Trombi’n, se Thromhin och Tromh.
Tro’mmel, ty., trumma.
Trompe, fr. {1. trångp), hyggn., välvning
vid övergång från en planform till en
annan.
Trompette, fr. {1. tråmpe’tt), trumpet.
Tromsösrlimmersklffergruppen, geol., se
B als fjordgruppen.
Tron {gr. thro’nos), eg. upphöjt säte;
konungastol, säte för en regerande furste.
— Tronen, symbol för konungamakten. —
Tronföljd, ordning, vari trontillträdet
sker i en monarki. — Tronpretende’nt,
tronkrävare. — Trontal, konungens
hälsningstal till riksdagen.
Trona 1. Urao, miner., ett surt
natriumkar-bonat, som fås ur natronsjöarna i
Egypten m. fl. länder.
Trop {gr. tro’pos, lat. tro’pus), eg.
vändning: talk., oe^entli^^t, bilrUifrt uttryck,
figurligt talesätt. — Skeptiska tro’per, av
senantikens skeptiker anförda grunder
för deras bestridande av en allmängiltig
kunskaps möjlighet. — Troprk {lat.
ci’r-culns, tro’r)icus). astr., och geogr.,
vändkrets. — Tro’plska zonen 1. Tropi’kerna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
