Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - U - Urf ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Urf—Urocele
1379
lum. — Uretrospa’smus, kramp i
urinröret. — Uretrosteno’s, urinrörsstriktur,
förträngning av urinröret. — Uretrotomi’
(av gr. tome’, snitt), kirurg., öppnande av
urinröret. — Uretroto’m, vid denna
operation brukat instrument.
Urf, turk., kabinettsorder.
Urformatio’nen, geol., jordskorpans äldsta
grupp av bergartslager, dit bergarterna
gneis, granulit, granit, urkalksten m. fl.
höra. Jfr Urberg.
Urge’ns, Urge’nt, se under följ. ord.
Urge’ra (hårt g; lat. ur ge’re), ansätta,
driva, tränga; ivrigt påyrka, starkt
framhäva, lägga eftertryck på. — Urge’ns,
tvingande nödvändighet, nödtvång. —
Ur-ge’nt, trängande, angelägen, som ej kan
uppskjutas.
Urgfnea, hot., ett släkte liljeväxter i Afrika
och kring Medelhavet. — U. mari’tima,
sjölök, lämnar drogen bulbus Scillæ.
Urgo’n, petrogr., kalkstenar från
kritforma-tionen (i Medelhavsländerna).
Urgrani’t, petrogr., urbergets graniter.
Urheberrecht, ty. (1. o’y-), skaparrätt,
äganderätt till skapat verk och dess
mångfaldigande.
Urhidro’sis, med., urinhaltig svettning.
Urhistorien, Israels äldsta traditioner,
bevarade i 1 Moseb. 1—11.
Uri’a 1. Uri’as, hebreiskt mansnamn (av ür,
eld, låga, och Jehova’h, se d. o.).^Buret av
en av konung Davids män, som, sedan
hans hustru förförts av härskaren, på
dennes befallning under striden prisgavs
åt döden. — Uri’asbrev (efter det brev,
som David översände med Urias och som
innehöll domen över denne), en för
över-bringaren olycksdiger skrivelse.
U’ria, zooL, grisslesläktet. — U. grylle,
to-bisgrisslan. —■ U. troille, sillgrisslan.
U’rias, gr. (av u’ron, urin), med., urinfistel.
— Uri’asis, urinering, vattenkastning. —
U’ricum, se Urea. — irrisk, urin syrlig.
Uricacidemi’, med., ökad urinsyrehalt hos
blodet.
Urica’s, urinsyreklyvande enzym (se d. o.).
Uricoly’s, kem., urinsyrans sönderdelande
genom enzym och bakterier. —
Uricome’-ter, apparat för bestämning av
urinsyremängden i urin.
Uricu’rupalmen, se Attalea.
U’ricus, lat., som angår urinsyra.
Uridiatfn, farm., medel mot gikt, njursten,
reumatism m. m., som verksam
beståndsdel innehållande natrium- och litiumcitrat.
Uridro’s, se Urhidrosis.
Uri’ebrev, se Uriasbrev.
U’riel, hebreiskt mansnamn (av ur, eld, och
el, herre. Gud), Gud är mitt ljus. Namn
på en av ärkeänglarna.
Urija, se Oriya.
U’rim och Tu’mmim, hebr., ljus och sanning,
två föremål, antagligen ädelstenar, vilka
förvarades på 1. i den översteprästerliga
bröstskölden och av översteprästen
rådfrågades som ett slags orakel.
Uri’n {lat. uri’na), fysiol., från njurarna
avsöndrad vätska (sekret). — Urina’l 1.
Urineau (fr. 1. urinå’), uringlas,
flaskfor-migt kärl för upphämtande av urin hos
sängliggande. — Urin-bensoesyra, se
Hippursyra. — Urindrivande medel,
diu-retica. —■ Urine’ring, tömmande av
urin-blåsan. — Urinfistel, förbindelse mellan
urinblåsan och närliggande organ
(ändtarmen 1. slidan). — Urinförgiftning,
uremi. — Uringlas, se Urinal. —
Urinkolik, med., smärtor, som uppstå, då
njursten passerar genom urinledarna. —
Urinledare, ureter. — Urinoa’r, dets. som
pissoar (se d. o.). —• Urinröret, uretra.
—• Urinstenar, blåsstenar och njurstenar.
— Urinstämma, se Ischuri. — Urinsyra,
kem., en i urin, i giktknölar, i reptiliers
exkrement och i guano förekommande
organisk syra. — Urinämne, en förening,
som förekommer i urin m. fl. av kroppens
vätskor. — Urinö’s, urinartad.
U’risk, se under Urias.
Uriya, se Oriya.
Urkalksten, petrogr., urbergets kalkstenar,
som genom metamorfos blivit
kristalli-niska (marmor).
Urkund (ty. Urkunde, av erkennen, lära
känna), källskrift, skriftlig källa. —
Urkundslära, se Diplomatik.
Ur led är tiden, se The time is out of joint.
Urlerskitfer, petrogr., till urberget hörande
lerskiffrar.
Urmun, zool., se Blastoporus.
U’rna, lat., kruka, vattenkärl.
Urnige’rum, bot., umbärande.
Urnjuren (lat. mesone’phros), anat.,
mellanstadiet i njurens fylogenetiska utveckling.
Rester av urnjuren kvarstå hos den
vuxna människan. — Urnjuregången,
urnju-rens utförsväg till kloaken.
Urobili’n, kem., brunt färgämne, som
uppkommer vid omvandling av gallf ärgämnen
i tarmen. Urobilin finnes i urin som
Uro-bilinoge’n, som genom luftens inverkan
snabbt oxideras till Urobilin.
Urobilinoge’n, kem., se Urobilin.
Urobilinuri’, med., utsöndring av urobilin
(se d. o.) genom urinen.
Uroce’le, gr. (av u’ron, urin), med.,
vatten-bråck. — Urochezi’, urinavsöndring vid
avföring. — Urochro’m, se Urokrom. —
Urocæ^lia, utgjutning av urin i underlivet.
— Urocy’stis, urinblåsa. — Urodo’chium,
urin glas. — Urodyni’, smärta vid
urinavsöndring. — Uroferi’n, farm.,
teobromin-litium, som i förening med salicylsyra 1.
bensoesyra användes som urindrivande
medel. — Uroge’n, som har sitt ursprung
i urinvägarna. — U. infektion, allmän
infektion från urinorganen. — Urogenita’I
(av lat. genita’lia, könsdelar), anat., som
angår urin- och könsorganen. — Uroge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
