- Project Runeberg -  Förklaringar över 100,000 främmande ord och namn m.m. /
1440

(1936) [MARC] Author: Carl Magnus Ekbohrn - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Å - Åkianer ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

officinalis (se d. o.). Stjälkarna, som haft
användning vid lij ärtåkommor innehålla
fumarsyra och alkaloiden fumarin. —
Åkersallat, se Valerianella, — Åkersenap,
se Sinapis. — Åkerspergel, se Spergula.
— Åkersyska, se Stachys, — Åkertistel,
se Cirsium, — Åkerven, se Agrostis. —
Åkervinda, se Convolvulus. — Åkerviol, se
Viola. — Åkervädd, se Knautia. —
Åker-ärenpris, se Veronica.

Åkia’ner, dets. som Åkeaner (se d. o.).

Åk-Tor 1. Ak-Tor, nord. myt., binamn på

„ Tor.

Ål, v eter., smal strimma av annan färg längs
ryggens mitt hos husdjur.

Ålandsbergarter, geoL, rapakivibergarter
och kvartsporfyrer från Åland.

Ålandsrot, se Radix inulæ.

Åldfru 1. Åltfru (av da. old, gammal),
fruntimmer, som har uppsikt över
linneförrådet m. m. på ett slott 1. annan större
egendom. — Åltgesäll, den äldste av
gesällerna i ett hantverksgille.

Ålharka, fiskerit., dets. som Ålkista (sed. o.).

Ålhomma, fiskerit., stor ryss ja för ålfångst.

Ålkista, fiskerit., fast byggd
fångstanordning för ål vid strömmars utlopp ur sjöar.

Ålkussan, zool. = tånglake. Se Zoarces.

Ålnate, bot., se Potamogeton.

Åltgesäll, se under Åldfru.

Ålödlan, zool., se Amphiuma.

Åm {ty. Ohm), gammalt mått för våta varor
. = 157 1.

Åmund, se Amund.

Åmöga, bot., se Ranunculus lingua.

Ångackumula’tor, tekn., apparat för
uppsamling av ånga, som vid behov avgives.

Ångdom (1. -då’m), den del av en ångpanna,
från vilken ånguttaget sker. Å liggande
pannor ofta en cylindrisk utbyggnad.

Ångerbo’da, se Angerboda.

Ånggummi, handelsbenämning på dextrin.

Ångkultu’r, jordbearbetning med
ångma-skinsdrivna redskap.

Ångströmenhet, fys., på våglängden baserad
enhet, vilken användes inom
spektralana-lysen. (Efter svensken A. J. Ångström.)

Ångturbin, tekn., maskin, som utnyttjar
ångans hastighetsenergi vid expansion
för framställande av arbete.

Årder (gammalsv. ar per, av æria, plöja,
är ja), ett slags enkelplog.

Årlig paralla’x, astr., se Parallax.

Årlig variation, meteor., den genomsnittliga
förändringen av de meteorologiska
elementen under loppet av ett år.

Åros, se Aros.

Årsbokstav, en bokstav, som utmärker
årtalet vid kontrollstämpling av guld och
silver.

Års gång, årets fruktbarhets grad, årsväxt,
äring. — Gå års gång, nattlig vandring
under iakttagande av vissa föreskrifter för
att söka vinna kännedom om framtida
skickelser.

År skur va, meteor., på karta dragen linje
genom de punkter, som ha samma
års-medium för visst meteorologiskt element.

Årsme’dium, meteor., medelvärdet av årets
alla timavläsningar på en viss ort för ett
visst meteorologiskt element.

Årsmorä’ner 1. Recessionsmoräner, geol., det
av en glaciär årligen avsatta
moränmaterialet.

Årsmot, årsdag (då den följ. år
återkommer); årsmässa.

Årsproklama 1. Årsstämning, jur.,
kungörelse 1. stämning, varigenom alla
fordringsägare t. ex. i ett stärbhus kallas att,
inom natt och år från stämningens
införande i allmänna tidningar, inför
vederbörlig domstol anmäla och bevaka sina
fordringar.

Årsring, bot., tillväxten under ett års tid av
en flerårig stam, markerad genom den
viloperiod, som inträder under vintern 1.
torrtiden.

Årsskikt, geol., de av sommar- och
vinterskikt bestående varven i varvig lera.

Årsstämning, se Årsproklama.

Årstemperatur, meteor., årets normala
medeltemperatur.

Årstiderna {ty. Die Jahreszeiten), tonk.,
berömt oratorium av Haydn.

Årta, zool., en andfågel. A’nas querque’dula.

Årvak, se Arvakr.

Åsa, Åse, fornnordiskt kvinnonamn. (Bättre
Asa, Ase.)

Åsagudar = Åsar (se d. o.).

Åsa-Loke, nord. myt., binamn på Loke. Jfr
Utgårda-Loke.

Åsaläran 1. Asaläran, nord. myt., läran om
åsagudarna 1. åsarna.

Åsar, Åsagudar 1. Asar {isl. dss, pl. æsir),
eg. gudomsväsenden, halvgudar; nord.
myt., de fornnordiska gudarna, de
gudamakter, vilka våra förfäder dyrkade. Se
vid. Tor, Frö, Balder, Ty, Brage,
Heim-dall, Vidar, Vale, Forsete, Uller, Höd,
Loke, Höne, Lodur, Härmod, Magne, Mode,
Ve, Vile.

Åsa-Tor, nord. myt., binamn på Tor.

Åsbro, nord. myt., ett namn på regnbågen.

Åsgropar, geol., trattformiga 1. långsträckta
gropar i områden där rullstensgruset är
mera utbrett och ej koncentrerat i åsar.
Anses bero på att stycken av inlandsisen
blivit begravna under isälvsavlagringar.

Åsgård {isl. Asgarör), åsagudarnas mitt i
himlen belägna, härliga hemvist.

Åsgårdsrejd, se Asgaardsrejen.

Åshem 1. Asahem, nord. myt., åsarnas hem.

Åslak, fornnordiskt mansnamn.

Åslög 1. Aslög {isl. Aslaug), fornnord. sag.,
Sigurd Fåfnesbanes och Brynhilds dotter,
Ragnar Lodbroks gemål.

Åsmund, moderniserad form för Asmund.

Åsnebrygga, se Pons asini.

Åsnebröderna {fr. Frères aux ånes), se
Tri-nitariernas orden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:32:47 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ekbohrn/1452.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free