Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Finland - I. Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och med full rätt vilja ej heller finnarna
själfva — hvarken svekomaner eller fennomaner
— tillmäta språkstriderna sig emellan den
afgörande betydelse, som man i den öfriga norden
varit benägen att tillskrifva dem i fråga om
russifieringssträfvandet.
Det finnes intet man oftare hör i Sverige
än att, om språkstriden icke varit, då skulle ej
det nuvarande sakläget hafva inträdt. Men i
detta omdöme instämma ej finnarna själfva. De
veta att språkstriden för det första var
oundviklig och för det andra af viktigare inverkan
för att hindra än främja russifieringen. Men som
språkfrågan i Sverige ständigt framdrages, vill
jag här i förbigående beröra den och först ge
svekomanerna ordet, för att senare låta
fennomanerna komma till tals.
Det gammalfennomanska partiet befann sig
1887 i det slags glädjerus — efter sina under
1860-talet började segrar — hvilket icke ökar
synvidden. Den var dessutom i förväg stängd
genom en dogmatisk tro på Snellmans program:
att den utländska kulturen hindrat uppkomsten
af den inhemska; att således det utländska
(svenska) oket borde aflyftas; det finska språket
förvandlas till kulturspråk och den finska kulturen
sedan uteslutande byggas på Kalevalas folkliga
tungomål. Endast sålunda kunde Finland erhålla
en enhetlig nationell tillvaro, ifall dess folkanda
dikteriskt och vetenskapligt speglades i det egna
modersmålet, ej i ett främmande tungomål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
