Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Finland - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af Lagen — den stolta kvinnan, som mot lejonet
vid sin sida stöder skölden med ordet Lex —
framför sitt fotställ. Samma mäktiga
kvinnogestalt möter också folkets ombud från
trappafsatsen i Ständernas hus.
Och slutligen, när nu den finska ungdomen
i nya dikter tolkar sina nya känslor, då finner
man bland de andra unga sångarna äfven en son
af Valter Runeberg, hvilken i formfagra, fina
strofer — där det dämpade föredraget är det af
folklynnet och förhållandena danade sångsättet
— med djup naturlighet, med stilla glöd, ger
uttryck åt sina egna och sina jämnårigas känslor
af lifslängtan, af harm, af hopp och — af
resignation. Men en resignation, hvars innersta grund
är uthållighet. Ty säger Alceste — den
pseudonym, under hvilken den unga Runeberg, med
lätt förståelig försynthet, dolt sitt stora namn—:
. . . djupast under vintrig snö och is
i grunden bor en underjordisk låga,
som verkar tyst och på sitt eget vis;
att hejda den är utom sjöns förmåga,
och fåfängt vräker hafvet sten och skum
mot denna strand, som vreda vågor plöja,
ty sekel efter sekel, tum för tum,
dess inre glöd skall den ur hafvet höja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
