Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Finland - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framhåller professor Söderhjelm det egendomliga i
den finska folklitteratur, hvilken hvarken kan
kallas natur- eller konstdiktning, ty den är för
medveten att vara det förra, för formlös att vara
det senare. Den har uppstått rundt om i landet,
och dess författare ha delvis fått sin litterära
väckelse genom den rikliga
öfversättningslitteraturen från svenskan och andra språk. Bland
dessa själfbildade författare framträdde först den
nu gamla klockaren Päivärinta; andra äro
landthandlare, skogvaktare, smeder. Den, som anses
intressantast af alla, är icke Päivärinta — hvars
noveller finnas på svenska — utan Kauppis-Heikki.
Han var dräng hos prästen Brofeldt på Idensalmi
i Savolaks och fick där af husets söner — bland
hvilka en sedan blef Juhani Aho — undervisning;
började skrifva och har nu slitit sig fram till en
skolplats. När dessa allmogeförfattare nå som
högst, hamna de sålunda vanligen vid folkskolan
eller landsortspressen.
Professor Söderhjelm påpekar, att hvad denna
konstlösa diktning framför allt, jämte själfva
folklifvet, afspeglar, det är den nya kulturens
framsteg och dess verkan på allmogens tankar
och lefnadssätt, en inverkan, i hvilken somliga
af dessa författare se en olycka, andra en lycka.
Denna litteratur är lika allvarlig och enformig
som det lif den speglar. Men äfven när man
från en högre kulturståndpunkt skildrar allmogen
i Finland, sker det lyckligtvis icke med den
afskyvärda, så kallade »humor», som varit i kurs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
