Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Finland - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
folket vid enriset, på hvilket åskan kan slå ned,
stridshästarna spränga öfver, kanonlavetternas
hjul rulla fram, utan att enriset brytes: när bullret
är förbi, rätar trädet ut sig igen och det dröjer
icke länge innan märkena efter hjulen äro
utplånade!
Enriset — och ljungen — ha sedan dess
blifvit finska folkets symboliska tecken. Och
boken »Enris» har Aho helt och hållet fyllt
med symboliska dikter, framför allt »om den
stora snöstormen 1899». Dikterna uttrycka en
manlig sorg, ej mindre djup därför att den talar
med halfkväfd röst. De mest gripande styckena
där äro dock de omedelbara bilderna ur dagens
lif, såsom den af »Vakten vid kejsarstoden»,
hvilken, trots förbudet att blotta hufvudet vid
afsjungandet af »Vårt land», dock gjorde detta.
En kvinna tillkastade honom en bukett, och han
— som bröt en order af lydnad för en högre
lag — nedlade blommorna vid foten af Lex!
Eller af modern, som döende sände sin son bort
att verka för den stora deputationen, viss att
aldrig få återse honom, men glad att dock
sålunda, i all sin svaghet, äfven hon ha kunnat
offra något för fosterlandet!!
Hvad som icke bör förtigas, är att Juhani
Aho af alla landets pastorer och pastorskor
Jussilainen — en typ, som vi svenskar lärde
känna i »Bakom Kuopio» — blifvit häftigt angripen
som osedlig! Första förbrytelsen var »Ensam»,
den andra och än svårare »Prästens hustru».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
