Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Petersburg - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ämbetsmän och studenter trängas om hvarandra
vid samovarerna, söka rädda sin pirog eller
smörgås i trängseln eller hinna in i salen igen,
hvarifrån applådåskorna meddela att någon ny,
ryktbar gäst gjort sitt inträde på tribunen för
att utföra sitt nummer af aftonens program. Genom
ett ursinnigt bisserande förlängdes programmet
med extranummer i det oändliga. Man hade
börjat mellan 8—9 och ännu mellan 1—2 på
natten fortgick alltjämt programmet! Men nu
var det sista numret inne: studentsången.
Estraden fylldes af de unga gestalterna i den
obligatoriska blå uniformen med blanka knappar. De
flesta äro mörka, nästan alla ha allvarets prägel
i en grad, som man blir vemodig af att se på
unga ansikten. De sjunga Gaudeamus, så en
sång till, så ännu en...
Men hvad är det? Hela salongen gripes af
en ursinnig glädje. Man stampar, ropar,
applåderar. Och man förklarar:
»Den sången är förbjuden. Den skildrar
polisuppträdena i vintras. Hör, hur den härmar
kosackpiskornas klatschar!»
Förbjuden? Mitt västerländska förstånd stod
stilla. Inför 2,000 personer — och under deras
jubel — sjunges en förbjuden sång? Funnos då
inga poliser närvarande?
»Alldeles fullt,» svarar man. »Men ingenting
kommer att hända. Ty här är alldeles för
mycket fint folk med om saken!»
Tre gånger sjöngs sången under samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
