- Project Runeberg -  Rahel Varnhagen /
22

(1908) [MARC] Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Till en vän utbrister Rahel: »Jag är sjuk af förlägenhet, af
tvång, så länge jag lefver. Jag lefver mot min vilja . . . Min eviga
förställning, min förnuftighet, min eftergifvenhet förtära mig. Jag
står icke längre ut därmed, och ingenting och ingen kan hjälpa mig >

> Intet slag, intet stygn, ingen spik eller udd blef mig sparad *, säger
hon i detta sammanhang.

Det är antagligt att Rahel — som de flesta starka
naturer — tålde i det längsta tills hon, af någon för
de öfriga obetydlig anledning, brusar ut. Hon säger
själf: »Få äro mera explosiva än jag: jag kan länge
hålla det tillbaka, men förr eller senare kommer det
fram.» • Troligen kunde hon mot de sina t— som
mot Varnhagen — vara häftig, ojämn och orimlig i
frågor där hon dock, mot dem som mot honom, innerst
hade rätt. Hon som andra ägde les défauts de
ses qualités.

I det stora hela visar hon i handling hur djup
hennes familjekänsla är.

Till de sina skrifver^hon: »Meddelar jag er icke allt? Ger
jag mig någonsin ro, förrän ni ha fått allt det intellektuella,
angenäma, sällskapliga och öfriga som jag kan komma åt? Har
jag någonsin sagt jag? Säger jag icke alltid vi? — och Gud vet
hur oaflåtligt jag tänker det! Jag är ingen förstockad egoist,
utan en glad och känslig lifsutbredare.»

Rahel liar ett behof att dyrka, att se upp till
människor.

»Jag kan icke tala om honom — ty jag kan bara
vara rättvis», yttrar hon en gång. »Med min natur har
jag hämnats nog, då jag ej mer kan älska.» Hon
är alltid från början troende. »Det hör till mina
aktningsvärda dumheter att alltid ta folk på allvar»,
säger hon. »Min enda egenskap är at t kunna se ting i
stort, mitt enda behag — och enda lättsinne — at t

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:51:36 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ekrava/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free