Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heten, förtalet och lögnen i alla, — mer eller mindre
medvetna, mer eller mindre fräcka — former.
När Rahel skolflicksaktigt njuter af att midt på
»ljusa sabbaten» ha farit i vagn med en operasångerska
till en generalrepetition, förstår man huru den judiska
sedens tryck förenade sig med familjelifvets.
I det hela förblef dock Rahels förhållande till
bröderna godt. Och när hon utbrister, att »de hvarken
aktade eller älskade henne», böra dessa ord icke tagas
absolut utan endast relativt till Rahels egen förmåga
af hängifvenhet.
Med modern åter blef förhållandet slutligen så spändt,
att denna fordrade att Rahel skulle lämna det henne trots
allt kärvordna fädernehuset vid Jägerstrasse, där
mo-detn nu försjönk i »sin dystra, luggslitna, obekväma
ensamhet», i »erbarmlig girighet). Men dagligen gick den
sålunda fördrifna Rahel till modern, ehuru denna
mottog henne med största likgiltighet, ända tills modern
1809 nedlades på dödsbädden och Rahel i fyra månader
dag och natt skötte henne. Dödens närhet skingrade
de många mlissförstånd, som för modern dolt dotterns
verkliga väsen. Den tacksamma kärlek, hennes mor nu
slutligen visade Rahel, liksom det tålamod, hvarmed hon
bar lidandet, kom Rahel att sörja henne med en
»lidelsefull smärta». Men Rahel gjorde lika litet om sitt
förhållande till henne som till fadern: hvardera hade haft
sin del i de barndomens och ungdomens lidanden under
hvilka hennes hjärta kvidit, och Rahel glömde icke.
Men medan hon aldrig kunde förlåta fadern, förlät hon
modern, emedan denna varit faderns offer lika väl som
Rahel själf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
