- Project Runeberg -  Rahel Varnhagen /
33

(1908) [MARC] Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ningskärlek, som fattas oss; där är släktets sjuka punkt,
grunden till alla våra själsepidemier . . . Det beror på
oss själfva att bli människor (= original). Men därtill
fordras ett oändligt mod . . . »Es ist ganz einerlei w i e
man ist, sobald man nicht sein kann, wie man wi 11.»

Alla dessa yttranden känneteckna den natur, som
gaf sig luft i följande svar till Varnhagen, när han
skämtsamt yttrar att hon borde gjutas om för att bli mera
foglig: »då skulle jag spruta ur gjutformen!»

»Somliga människor ha för litet förstånd för att finna
sanningen inom sig, andra icke mod att tillstå den och de allra flesta
hvarken mod eller förstånd, utan irra och ljuga och famla
eller hvila hela lifvet igenom ända till grafven.»

En annan gång utbrister hon: »Jag är utom mig! Så kallar
man det ju, när hjärtat verkligen en gång talar.»

Ärligheten är för henne den bevarade ungdomlighetens
villkor: »När man är ärlig i sitt tänkande, är man sann. Och blott
i sanningen ligger hälsa. Den, som icke har den, åldras: rynkorna
ensamma göra oss icke gamla.»

Ja, Rahel försäkrar att den rättframma, rena råheten
vederkvicker henne, då lögnaktigheten gjort henne utledsen!

Till en ung, manlig vän (Bokelmann) skrifver Rahel
de djupa orden:

»Hvad gör människans ande och själ kallare än
stillastående? . . . Tänk alltid rastlöst! Det är den enda
plikten, den enda lyckan . . .» Och hon fortsätter att
bönfalla att han aldrig, hur ofta han än genomtänkt en
sak, skall upphöra att ständigt ånyo »plöja igenom den»;
att af inga kära och ärade vänner och väninnor — ja,
ej ens af sig själf — låta förföra och behärska sig så,
att han glömmer plikten till oaflåtligt andligt arbete. Alltid
måste han ha mod att med frågor och tvifvel såra sig själf;
att förstöra den bekvämaste och vackraste tankebyggnad —
en, som kunde hållit för lifvet—om ärligheten fordrar det;

3. — Rahel.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:09:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ekrava/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free