Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lefver i en »skog af människor» hindrar visserligen
henne som enhvar annan samfundsvarelse att utbreda
sina egna grenar så vidt, de kunde nå. Men det
omvandlar lika litet hennes väsen som t. ex. boken
omvandlas af den rundt om växande granskogen. Hon
är sig själf — om än ej hel a sitt själf — lika
natur-nödvändigt som det växande trädet.
* Hvarför skulle jag• ej vara naturligutbristerRahel. *Jag
kunde ej affektera något bäitre och mångfaldiga re.*
En annan gång: »Om så en giljotin stode framför mig,
skulle jag icke kunna säga, hvad jag är. Hjälpsam är jag och
andas gör jag, men eljest kan jag icke erinra mig något.»
De båda, hvarandra motsägande yttrandena, äro
betecknande. Ty Rahels medvetenhet om sitt väsen och
värde är lika verklig som hennes omedvetenhet, något
som endast för den i själskunskap råa människan synes
omöjligt och som dock för alla stora, ursprungliga
naturer är det utmärkande draget!
Just emedan Rahel i hvarje ögonblick är enhetlig,
håller den ena egenskapen den andra i jämviktsläge:
hennes retbarhet blir ej hysterisk, hennes känslighet ej
sentimental, hennes kvickhet ej ironisk, hennes analys
ej vivisektion, hennes omedelbarhet icke själfsvåld och
hennes medvetenhet icke själfspegling!
Tanke och känsla, begrundande och handling,
allvar och munterhet, allt är hos henne af ett och samma
stycke; intet motsäger eller upphäfver, allt bekräftar och
stegrar hvartannat inom denna enhetliga natur.1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
