- Project Runeberg -  Rahel Varnhagen /
43

(1908) [MARC] Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

samvete att lefva enligt denna sin väsentlighet.
Men medan romantikerna medgåfvo ett »sich ausleben»
af samma slag, som vissa Nietzschesj lärjungar i vår
tid — d. v. s. ett där icke väsentligheten men
tillfälligheten är drifkraften — var Rahel som Goethe, som
Nietzsche öfvertygad om vikten att göra sitt val mellan
väsentligheten och det, som inom våra böjelser endast
är råhet eller nyck, tillfällighet eller tidsriktning. Så t. ex.
ogillade Rahel som Goethe den romantiska leken med
äktenskapet, hvars upplösning Goethe fann berättigad,
då äkta känsla kräfde det, men icke på grund af
moderiktningar inom känslolifvet, riktningar, i hvilka allvar
saknades till och med för en lidelse.1

Men mycket bestämdare än Goethe häfdar Rahel
under alla åldrar af sitt lif kärlekens frihet, och att
romantikerna — liksom senare ung-Tyskland — göra
detsamma, har intet med hennes meningar i detta afseende
att göra. Hon, som Rousseau, som Goethe, som
romantikerna, som ung-Tyskland, hämtar sina erotiska åsikter
ur sina egna iakttagelser, ur sin egen själ och dess makt
att personligt och lidelsefullt älska: ingen är den andras

1 Sedlighetsfanatikerna begagna sig nu af några Goethes ord
om äktenskapets helgd — ord föranledda just genom tidens
lättsinniga skilsmässor — för att framställa honom som väktare af
äktenskapets helgd. Att han ägnade en gift kvinna sitt lifs djupaste
känsla och endast mycket sent kunde besluta sig att legalisera sin
egen »fria kärlek^, äro dock fakta, som borde fritaga Goethe
från misstanken, att han i äktenskapet såg den enda erotiska
sedlighetsnormen, såvida man ej vill påstå, att hans lif och hans
läror stodo i skriande motsats till hvarandra! Men han, som ville
att hvarje uppgift skulle fyllas med allvar, betraktade äfven
äktenskapets uppgift som en allvarlig, en för hvilken han själf, enligt
sina egna ord, icke passade och därför heller icke villigt påtog sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:51:36 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ekrava/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free