Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lärare, om än tidsandan ger mod till bekännelsen af
dessa åsikter eller till att handla efter dem.
Under alla åldrar i Rahels lif häfdar hon hvad jag
ville kalla hjärtats vishet, under den förutsättningen att
man verkligen följer sitt hjärta, icke ställer till någon
af de »simulakrer», hvars ömklighet bringar kärlekens
frihet i dåligt rykte.
»Hjärtat är helt och hållet i mörker, helt allena, skulle
man kunna säga, och vet alldeles ensamt allting bäst. Blott när
man skådar dit, får man verklig insikt, emedan alla världens
förvirrade ljussken ej tränga dit och emedan hjärtat har liksom ett
mått från en annan värld, ett ja eller ett nej: eljest intet.»
»Ju mera jag ser och begrundar denna världens äflan, dess
galnare, dess mera vansinnigt förefaller det mig dag från dag, att
man icke lefver efter sitt innersta hjärta. Att göra detta har ett
så dåligt rykte, emedan simulakrer däraf äro i omlopp . .. Men
ren som ett hjärtblad i en mandel är den innersta, sanna önskan:
lika ömtålig, lika helig!» . . .
Hos Rahel som hos romantikerna — framför allt
hos Schleiermacher — är krafvet på kärlekens frihet en
nödvändig följd af krafvet på individualism, på
egenart i alla lifsyttringar, framför allt då på det
område, där personligheten når sina högsta uttryck:
kärleken, tron, skapandet. Rahel betonar att endast när en
människa följer sin naturs innersta fordringar
är hon sig själf trogen och endast när hon är sig själf
trogen är hon sedlig. Denna visshet tillämpar hon
konsekvent i sina omdömen om människor, som på det
erotiska området sålunda lefva enligt sitt hjärta. En
af hennes väninnor yttrade att ingen människa i den
grad förstod allt som Rahel. Men därvid gäller dock
ett förbehåll: där hon mötte natur och sanning. Det
gjorda och oäkta fann i henne en omutlig domare.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
