- Project Runeberg -  Rahel Varnhagen /
71

(1908) [MARC] Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

äro innehållsrika nog, varma nog för at t Rahel måste
tro, hvad han ständigt försäkrade henne: att han »för
evigt» tillhörde henne; att hon satte allt godt inom honom
i rörelse, att hon bildade hans personlighet, att han hos
henne fann en klarhet och sanning, en mångfald och en
känslostyrka som hos ingen annan. Vissheten om hennes
kärlek kommer honom att gråta af lycka, när han under
de blommande akasiorna läser hennes härliga bref, och
när de i hennes lilla vindsrum tillsammans blicka upp
mot stjärnorna känner han en fullkomlig sällhet.

Icke kunde Rahel — efter som hon själf älskade
honom — tvifla på att hans vilja ägde styrka nog för
att åt deras kärlek dana en framtid.

Men hur ofta är den unga kärleken stark?! Lika
sällan som den är klarseende. Den är i de flesta fall,
denna unga kärlek, en betagande och berusande känsla
af att nu ändtligen själf erfara detta underbara, hvarom
skalderna diktat och de egna drömmarna kretsat; att
själf känna dess »Hangen und Bangen»; att utbyta
kärlekens ömhetsuttryck, att lyssna till och uttala dess stora,
sköna ord! Rahel — som otaliga högt utvecklade unga
kvinnor före och efter henne — omdanade under allt detta
Finckenstein till en annan än han var. Hon upptäckte
först småningom att hon ej känt hans verkliga väsen,
detta, som endast handlingar kunna uppenbara. De ord
åter, som älskande säga eller skrifva till hvarandra,
bevisa endast hvad de önska vara eller hvad de tilltro sig
själfva att mäkta, ej hvad de äro. När profvet kom, visade
det sig att Finckenstein var ett svagt barn, ur stånd att
ens hysa en stor känsla, än mindre att strida för den
svaga, han hyste.

Hans far var död och han lefde på familjegodset till-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:51:36 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ekrava/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free