- Project Runeberg -  Rahel Varnhagen /
79

(1908) [MARC] Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Och alla de konstens härligheter, som hon under
denna resa tillägnat sig, väckte hennes längtan till
Italien. Men, som hon senare säger, lyckan att »med mina
sinnen och ett gladt, starkt hjärta se Italien», den kom
henne aldrig till del.

Att hon åter kunde längta och att denna längtan
just vände sig till södern, visar att hon ånyo förnam
den lifskärlek, som hon trott slocknad.

Hon uttrycker sitt medvetande oin förändringen med
de orden att »vi, utan att vilja det, evigt spela rouge
et noir med oss själfva: vare sig man vinner eller
förlorar känner man sig sålunda 1 e f v a.»

Redan under sitt djupaste lidande hade Rahel sagt
sig att lifvet ännu hade glädjeämnen kvar, ehuru sorgen
nu skymde dem för henne.

Hon hade genom Bokelman upplefvat »det
nödvändigaste af kärleken».

»Någon måste glädjas öfver det, som var nödvändigt för
oss och som vårt aldrig hvilande samvete bjöd oss att skapa;
och så börja vi åter fröjda oss öfver vårt verk.»

Hon kunde nu återvända till sin vindskammare såsom
en tröstad, ehuru fylld af den resignation, som kommer
den ännu unga människan att känna sig gammal.

»Min själ har återfått ro, mitt sinne jämvikt, min ande
den tillbörliga spänstigheten.

När allt kommer omkring, gälla alla våra tårar och bittraste
lidanden dock blott ägandet; men man kan aldrig äga något an*
nat än förmågan att njuta.

Hvad som egentligen gör människorna riktigt olyckliga är,
att de ej kunna besluta sig för att icke vara lyckliga. Men när
man en gång hetsats därhän, inbryter plötsligt ålderdomen. Vår
sträfvan afser ej mer det oändliga; vi utstycka lifvet och lefva

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:51:36 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ekrava/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free