Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna vinst lade jag icke det öfriga på sinnet. .. Det förunnades
mig at t blicka in i det rikaste lif...»
... »detta lif föreföll oförstörbart ungt och kraftfullt, ej blott
beträffande den mäktiga anden, som i fri höghet sväfvade öfver
dagsvågorna, utan äfven ifråga om hjärtat, sinnena, ådrorna, hela
den kroppsliga tillvaron, hvilket allt liksom badats i frisk klarhet,
medan det renaste, mest vederkvickande lif i nuet stod
mellan ett fullbordadt förflutet och ett förhoppningsrikt
tillkommande.» ...
Varnhagen hade i sitt yttre intet oemotståndligt. Han
var lång och ljus, med vågigt hår omkring en hög,
klok panna, gråblå, iakttagande och dock milda ögon;
en fin näsa med känsliga näsborrar, en ännu finare och
känsligare mun. Det hela var behagligt utan att vara
ovanligt; den vekhet, som ansiktet vid äldre år visar,
framträdde troligen i ungdomsåren än tydligare. Sådan
han var, utöfvade han ingen bedårande makt öfver Rahel.
Hon har själf sagt att hennes sårade och kränkta hjärta
saknade kraft att älska ensam; att det var hans kärlek
som vann henne; att hon blygdes så länge han älskade
ensam men, när hon fann att han verkligen älskade, att
han funnit hennes väsens innersta sammanhang, då höll
ej heller hon sitt hjärta tillbaka. Men, fortsätter hon, nu
var hennes känsla ej allenast tacksamhet för hans gåf«
vor eller rörelse öfver hans kärlek. Denna skulle ha
varit henne motbjudande, om hon icke också upptäckt hans
»Liebreiz»; om icke hennes högsta hjärtefiamma slagit
samman med hans. Rahels sista kärlek blir en
bekräftelse på Paludan-Mullers ord: att det går med vårt hjärta
som med violinen, hvilken, en gång sönderslagen, ger
en bättre ton men en svagare klang.
Hon hade visserligen tvänne gånger mött kärleken.
Men första gången hade den ej varit starkare än att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
