- Project Runeberg -  Rahel Varnhagen /
107

(1908) [MARC] Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

små kvinnosjälars svartsjuka och fördomar kunde besegra
den; andra gången ej eldigare än att den älskades
egen svartsjuka och fördom kunde släcka den. Hon
hade visserligen haft många vänner. Men dessa hade
sökt henne för sin egen skull, emedan de behöft tröst
eller kraft eller lifseggelse. Hon hade, med ett ord, varit
älskad utan att vara förstådd eller förstådd utan att vara
älskad; eftersökt och njuten som en stor och sällsam
företeelse. Men aldrig hade någon människa omfattat
henne med den ensamhetsförlösande känslan, den, som
är älskande förståelse af det enastående och egnaste i
vår själ, I sin djupaste sorg hade Rahel erfarit att
människor så litet förstå hvarandra, att de inte ens förnimma
den jämmer »som frambryter ur hvars och ens bröst»,
eller, om vi förnimma, kunna vi dock ej hjälpa ens de
af oss mest älskade, som vi helt förstå och hvars
lidande söndersliter oss.

... »Ensamma äro vi. Denna cell, där hvarje
människosjäl är fjättrad och där kärleken dd och då förmäler lif med lif...
i denna cell stelnar människan.

Af alla Rahels uttryck för sin ensamhetskänsla är
dock intet mer betecknande än det att hon, som »var en
lärjunge (af Shak‘espeare», tidigt och ofta sysselsatt sig
med tankar på döden. Men aldrig hade hennes egen
död rört henne; aldrig hade hon tänkt att hennes död
»skulle göra någon enda människa ondt. Af dig, skref
hon till Varnhagen, fick jag veta det; och det var för
första gången i mitt lif, som jag tänkte det och som jag
visste, att jag hade tänkt det. Så ensam har jag lefvat.»

Varnhagen, den födde människoforskaren, icke
endast iakttog Rahel med det mest törstiga intresse utan
anammade henne med den mest obetingade andakt. Han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:51:36 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ekrava/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free