Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kände med en för hans år underbar själfkännedom sin
egen grundbrist: »Min själ har kommit helt arm hit till
världen . . . inga källsprång flöda i mig . . . jag är
tom . . .» Men med samma klarhet inser han sina
hufvudegenskaper: mottaglighet, förståelsefull och
innerlig tillägnelse af det mottagna, kraften att beundra och
den att vänta.
»Jag är en tunn tråd bredvid ditt skönt högväxta träd.
Jag vet det och nästan förtviflar öfver min kraftlöshet, som af
kärleken ställts vid sidan af ditt svällande, strömstarka lif. Jag
känner mitt armod på alla områden i jämförelse med din
rikedom... Men i denna fullständiga tomhet är jag alltid öppen: en
solstråle, en rörelse, en gestalt af skönhet eller också blott af
kraft undgår mig icke; jag väntar blott som en tiggare vid vägen, att
något skall försiggå... Du genomströfvar alla sfärer medan
jag blott vandrar i några få. Men när du kommer till mina,
finner du mig dock alltid — och går du in i ett hus, dit jag icke
kan följa dig, väntar jag lugnt vid dörren.»
Den sist nämda egenskapen är den hos
människor i allmänhet och ungdomen i synnerhet mest
sällsynta af alla. Den beror på makten att så fördjupa
sig i en älskad människa, att man med obetingadt
förtroende kan afvakta att dety hvarigenom hon synes oss
orimlig, orättvis, obegriplig skall reda ut sig och klarna
genom henne själf. Och Rahel beredde Varnhagen —
liksom han henne — mer än en svårighet, i synnerhet genom
sin obetingade ärlighet. Det är betecknande för denna
att flera af ofvan anförda yttranden om hennes känsla
för Urquijo fälldes till Varnhagen — mellan 1808 och
1812 — och lika betecknande att hon ofta mot Varnhagen
själf riktade sin skarpsynta kritik. Men hans tro på
Rahel bestod alla prof.
Rahel, som trott sig utsliten, utliden i fråga om
möjligheten att tro på en personlig lycka, vaknade da g
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
