- Project Runeberg -  Rahel Varnhagen /
110

(1908) [MARC] Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gången hörde steg närma sig »den stilla, ouppnådda
sjön i själens djup», då hon ej längre kände sig ensam,
då hon småningom fylldes af den allomfattande, allt
genomträngande sympatiens solrus, då hon mötte en
längtan, som åtrådde hennes väsen i alla dess
skiftningar, oberäkneligheter och växlingar. Rahel talar om
deras samvaro, »vårt kära, lustiga, barnsliga, glada
umgänge, vårt springande, ätande, luftnjutande och jagande
efter nöjen; vår anspråks-, plan- och ändamålslösa
tillvaro . . .» Och som det bästa framhåller hon att det
aldrig föll dem in »att vilja föreställa något».

Innan hon funnit Varnhagen skref hon: »Jag känner
förträffliga människor. De äro också vänligt sinnade mot mig, men
hålla för mycket af mig som en klippa, en molnbild,
stormupprörda vågor eller dylikt. Ingen härbärgerar människan i mig;
hos hvilken de dock alla söka skydd.

... Du är den ende i hela världen, som någonsin haft mig
kär, som behandlat mig så som jag andra. Ja, jag bekänner det
gärna för dig med hela tacksamhetens trängtan: af dig har jag
lärt att vara älskad, och du har skapat nytt hos mig. Icke
fåfänga ... är det, som städse genomtränger mitt väsen med
tillfredsställelse, det skall du veta, du! hvars riktiga uppfattning
lockar tårar i mina ögon — det är själens ändtligen sunda, kraftiga,
sanna, verkliga anammelse. Hon tager och gifver, och så födes
åt mig ett sant lif! Gläd dig, om du verkligen sätter värde på
mig och anser mitt lif och varande såsom ett utomordentligt. Du
har präglat det till ett mänskligt.»

»Jag älskar hos dig, att du erkänner mitt väsen och att
detta ditt erkännande ådagalägges, verkar och yttrar sig såsom det
gör. Jag besvarar med utomordentlig ömhet din kärlek, och
detta har du hundra gånger sett...

Och senare: »Blott en i hela världen erkänner mig, vet att jag
måste få vara en person, och vill ej blott bruka och sluka ett och
annat af mig; älskar mig sådan naturen skapat mig och det
hindrande ödet gjort mig; inser detta öde; vill anförtro och unna
mig mitt återstående lif samt förljufva och närma det till himlen;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:51:36 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ekrava/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free