- Project Runeberg -  Rahel Varnhagen /
114

(1908) [MARC] Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vår själ... Det är ingen trohet, den, som man räddar åt sig — utan
det är trohet, som jämte vårt blod sitter djupt och säkert i hjärtat...»

Hon vet att hon själf hör till dem hvilka intet annat
kunna än älska, dem för hvilka kärleken är deras
»mäster-prof, krona, lif och bekräftelse». Han skulle ej kunna slita
troheten ur hennes hjärta utan att slita sönder hjärtat
själf, utan att omskapa allt dess blod till tårar och utan
att skapa om sig själf så, att hon förlorade sin tro på
honom! Varnhagen har gifvit henne lyckan och, om
den blef evig eller icke, detta ändrade ej dess verklighet.
Var ännu hans lycka hos henne, då skulle hon bli
tokig af salighet, men utan hans lycka kunde hans
närvaro aldrig bli henne lycka. Och hon utropar
slutligen: O, förstå mig. Kunde jag hålla ditt hufvud,
kyssa dig, så skulle du förstå mig!

Hvad hon fordrar är endast att han skall välja.
Det var ju möjligt att — trots Rahels visshet att »där
två äro ett hjärta och en själ, där är allvar»; trots
hennes visshet att »det inre hjärtat är klokare än allt
annat» — hon dock misstog sig och att Varnhagens
trolof-vade var hans »egentliga lifspuls»? Och därför kände
Rahel endast en plikt: den att ge Varnhagen hans
fullkomliga frihet och fordra att han skulle resa till Hamburg
för att genom ett nytt samlif med Fanny Herz bli klar
öfver sina känslor. Endast ett för sig själf betecknande
råd gaf hon:

»Haf icke något samvete!»

Hvarken hans medkänsla med Rahels eget eller med
Fann>s lidande borde öfva något inflytande utan endast
hänsyn för hvad han insåg som sin verkliga lycka.

*Du skall vara fri, och du är fri. Intet ord till mig,
intet yttrande, ingen mig ingifven förhoppning binder dig... Blott

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:51:36 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ekrava/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free