- Project Runeberg -  Rahel Varnhagen /
119

(1908) [MARC] Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tidsförhållandena. Men de framkalla ofta hos Rahel den
undran, om jorden för henne endast var till för att
där »gråta, vara hänryckt och älska», men aldrig att slå
rot i?

Emedan Varnhagen, en Qoethes lärjunge äfven han,
fattade ordet kultur i dess djupaste mening — såsom
den bildning, hvilken genomtränger och omdanar hela
människan — var han i stånd att älska Rahels
skoningslösa ärlighet, äfven när hon pekade på de ofruktbara
marker i hans natur, dem han borde odla. Intet
skildrar bättre RaheFs känsla under dessa första år än
följande sköna ord: »Gud, huru fröjdar jag mig icke öfver
din utveckling! Dyra kalk, hvad innehöll du ej, värmd
vid mitt bröst, af min kärlek! Jag är så säll och så
stolt och så orolig. Min ande och mitt hjärta ha ett
barn. Detta barn är min älskade!» Och i själfva verket
var hon för honom mor och syster, väninna och
älskarinna; hon utstrålade öfver honom snille och godhet;
hennes hängifvenhet var lika klarseende och klok som
öm och verksam.

Hennes känsla är äkta och varm ända in i alla
de små drag, hvarigenom hon visar huru alltid
närvarande han var henne t. o. m. då hon åt något, som
skulle smakat honom, eller njöt af luften eller en
vandring. Och hon jublar när liknande ting förekomma i
hans bref. Så t. ex. då han en gång fått en hård
träbänk till nattläger och tänkte: »Om Rahel visste detta!»
De enda orden hade som en »kornblixt» upplyst hennes
själ med ljus lycka. Ty de »vittnade om innerlig,
förtroendefull, hängifven kärlek och visshet om kärlek. Om
hon varit där, huru hon skulle kysst honom på den hårda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:51:36 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ekrava/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free