- Project Runeberg -  Rahel Varnhagen /
122

(1908) [MARC] Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

alla vägar nådde hans tankar, drömmar, planer till henne,
hvars blotta tillvaro för honom var som en segerfest.

»Att mitt lif kunde vinna och har vunnit dig, det
gör det för mig till ett af de mest utvalda, som någonsin
föddes på jorden», säger Varnhagen.

Men man kan omvända yttrandet och säga, att
endast en sällsynt natur kunnat vinna Rahel och
det finnes intet vissare vittnesbörd om att det
väsentliga i Varnhagens natur var värdefullt, än
att han framför någon annan förstod Rahel med
kärlekens fullkomliga förståelse. Hvad han i det
offentliga lifvet ägde af svagheter hör ej hit. I ett var
han stor: sin stora känsla. Att hafva varit mäktig af
en sådan är en människas adelsmärke, är hennes eviga
väsen. Enhvar, som med seende ögon läser
brefväx-lingen mellan Varnhagen och Rahel, känner också att
det alltjämt är den äkta kärlekens sol, som lyser öfver
Rahels tillvaro, men under en annan årstid. Icke längre vår
som under känslan för Finckenstein, icke längre
högsommar, som under känslan för Urquijo. Men September, den
årstid då ingen kyla och ingen fattigdom ännu inträdt,
den årstid då hettan är borta men värmen är kvar, då
luften är sval och len som silke, den klarnade himlen
djupblåare och solflödet guldrikare än någonsin, då
trädgårdarna lysa af färgrika blommor och mognande
frukter dala ned i det daggiga gräset, då fullheten och
friden äro förenade som under ingen annan årstid.

Och Rahel uttryckte denna fullhet och frid i och
genom kärleken med det enklaste — och största — af alla
kärleksord: »I din närhet skulle jag smärtebefriad, kunna
skiljas från lifvet.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:09:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ekrava/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free