Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4.
Ju innerligare deras själar förenades, dess djupare
kände Varnhagen förlusten i hvarje dag han var skild
från Rahel, hvars sprudlande spontanitet i samlifvet inga
bref kunde ersätta. Slutligen kom den tid, då de, enligt
Rahels ord, kunde låta hamra sin kärlek »på det
borgerliga städet», hvilket ju var villkoret för att
»borgar-folket skulle låta den passera». Varnhagen fann det
lika ömkligt som Rahel att samhället är »en sådan
fattiggård, att man för det mest olikartade blott har denna ena
form», och båda underkastade sig formen under förbehållet
att de skulle »ignorera» att de voro gifta. Rahel betonar
före som efter äktenskapet att ifall Varnhagen ej förstått
hennes »obeskrifliga frihetsträngtan», ifall hon ej med
honom kunnat vara sann i allt, ifall han ej tänkt alldeles
som hon om äktenskapets orimlighet, då hade hon aldrig
gift sig med honom.
De vigdes i största stillhet 27 September 1814 för
att snart åter — på grund af Varnhagens politiska
uppdrag — skiljas. Deras fem första gifta år tillbragtes
dels i Wien, dels i Karlsruhe och annorstädes, ett oroligt
lif under hvilket Rahel allt mer längtade att återkomma till
Berlin. Först i Oktober 1819 blef detta möjligt, Men från
den tiden till hennes död var hon endast på helt kort tid
borta från den plats, som hon älskade, emedan hon där
»lidit, älskat och känt» så mycket. Under de många
skilsmässor, som dessa första gifta år medförde, äro
Varnhagens bref ännu innerligare än före deras
förening. Allt mer upptäcker han under samlifvet Rahels
»Einzigkeit»; hon ensam är i fullaste mening god, snill-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
