- Project Runeberg -  Rahel Varnhagen /
134

(1908) [MARC] Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»det jag icke törs nämna». Så snart detta förhållande
får ett namn, blir religionen genast osann. Det stora,
gudomliga, oändliga hade Rahel — »skogsmänniska» som
hon var — funnit på sin egen väg. Och hon kallade det
synd och hädelse att ej låta livar människa »göra sådana
upptäckter själf».

För Rahel var lidandet vägen till hennes
upptäckter, äfven de religiösa. »Hjärtat måste brista eller
också upplysas», säger hon om sitt grubbel öfver srnärtan,
och hon har därmed angifvit den orsak hvarför
religiositeten, enligt hennes mening, aldrig kan eller bör
bibringas. Det är för Rahel hädelse, att den
utström-ning af själen, som bönen är, framtvingas på bestämda
tider och platser; det synes henne oerhördt att man
låter ett barn i sig upptaga en tankebyggnad, där flera
höga frågor bli besvarade, »dem barnet icke själf skulle
ha förelagt sig . . . ett bedröfligt skådespel af kväfd
intelligens!» Och hon vill unna barndomen det, som hon
finner vara dess säregna lycka: att den ej danar sig
någon lifsbild utan lefver i nuet, ehuru hon vet att detta
»lyckliga tillstånd» — som hon kallar »den första
mänskliga naturen» — icke kan vara, att »grubblet öfver tingen
är andens väsen» eller hvad hon kallar »den andra
mänskliga naturen».

Under sitt eget, man kan säga lifslånga grubbel,
hade hon funnit, »att hela skillnaden mellan
människornas andar blott ligger i frågandet: svara kunna alla
blott på samma vis», liksom att det är af den största
vikt — framför allt i de högsta ämnena — att icke
erhålla svaren före frågorna, utan att själf få söka svara
alltefter som frågorna uppstå. Och människan är, menar
hon, i stånd därtill, ty hennes själ är ej fördunklad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:51:36 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ekrava/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free