- Project Runeberg -  Rahel Varnhagen /
138

(1908) [MARC] Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tillvaron. För Rahel blef allt uppenbarelse: de stora
andarna och de små barnen, konstens fullkomliga
skapelser och naturens minsta verk. Hon, som i ingen kyrka
förrättade sin andakt, lefde hvar stund andäktig, ty hon
fann, som hon själf sade, öfverallt sin kyrka. Och om
hon än åt sin Gudstro gaf personligare uttryck än Goethe,
kände hon med honom att »lifvet är den stora ur-essens,
hvaraf allt framkväller, med eller utan vårt åtgörande».
Fromhet betyder för henne som honom framför allt,
att hvar dag, hvar stund tänka att just dessa nuets
villkor äro oss gifna såsom stoff att bearbeta för att
sålunda varda lifvets medvetna medarbetare. Mystiker
var Rahel i den meningen att det var genom intuition,
genom känslan — ej genom abstrakt resonerande — hon vann
sina inblickar i lifvets, i dödens, i människosjälens djup
outgrundliga, sökte vinna klarhet på det ensamma
be-grundandets eller någon annan upplefvelses väg.

Rahel -— som »betackade sig för ett
paradis med änglar» — kände det för sitt eget, för
människans väsen nödvändigt att hoppas på »ett heligt, fritt,
oss vederkvickande tillstånd». Och med detta sitt hopp
om »ständigt nya upplefvelser» stillade hon sitt
hjärta inför dödstanken.

Under sina förluster af kära människor — förluster
dem hon kallar sin »aflöfning» — liksom under hennes
egna upprepade sjukdomsanfall, kretsade hennes tankar
allt oftare om »döden, som vi näst lifvet, icke förstå».

Huru mycket hon förut grubblat öfver lifvets
obegriplighet : inför döden blef lifvet »den stora, heliga,
roande gåtan» och möjligheterna i det nya lif, hon anade
»i ögonblick af sant åskådande», blef det allvarliga
problemet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:51:36 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ekrava/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free