Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och talesätt, alla alldeles oerhörda». Goethe och
Jean Paul, romantikerna och Ungtyskland, alla enas
de i sin mening om att Rahel ägde ett tanke- och
känslodjup sådant, att en blixt ur hennes själ »upplyste långt
större områden än arklånga dissertationer».
Månne något bättre bevisar det enastående i Rahels
personlighet? Ty endast några få undantagsmänniskor
har det varit gifvet att förbli uppskattade af trenne
på hvarandra följande och mot hvarandra reagerande
tidsskeden.
*
Till Rahels första, endast genom makten af hennes
personlighet danade salong, hörde de tre brödraparen
Schlegel, Humboldt och Tieck; Schlciermacher, Fichte,
J. von Müller, Gentz, Fouqué, prins Louis Ferdinand,
under en kortare tid Kleist och ännu många andra
in-och utlänningar med mer eller mindre stor berömdhet.
Bland utlänningarna var prins de Ligne, en af
tide-hvarfvets mest utsökta personligheter, en mästare i
sällskapstonen från »Fanden régime», den ton, som var
Rahels ideal för umgänget. Hon fann att Berlins
sällskapskretsar voro »ohyfsade»; de orsakade henne »ett
verkligt, oafbrutet lidande», men de Ligne’s umgängeston
var däremot en »verklig ängsmatta, en hvilsoffa, en
gondol för själen». Men just detta blefvo Rahels egna
samkväm.
Det omedelbaraste inflytandet af Rahels salong var
att hennes landsmän började inse huru en såväl
innehållsrik som lätt samtalston bör vara. Själf fann
Rahel det tyska språket föga upparbetadt i fråga
om »lifvet för dagen», och hon försökte att förbereda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 22:09:30 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ekrava/0170.html
