- Project Runeberg -  Rahel Varnhagen /
162

(1908) [MARC] Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Utan sådana gifves ingen kvickhet, ingen frimodighet, ingen
glädtig otvungenhet.»

G. von Brinkman — ur hvars skildring af Rahels
umgängeskonst det nyss anförda och åtskilliga andra citat här nedan äro
hämtade — slutar sålunda:

»Blott så lyckades det henne, den anspråkslösa
borgarflickan — utan glänsande förbindelser, utan skönhetens
allmängiltiga fribref och utan betydande förmögenhet — att efter hand samla
omkring sig en talrik sällskapskrets, som utan all jämförelse var
den mest tilldragande och snillrika i hela Berlin. En krets, i
hvilken kungliga prinsar, främmande sändebud, konstnärer, lärda
och affärsmän af första rangen, grefvinnor och skådespelerskor
lika ifrigt bemödade sig att bli upptagna, och där enhvar ej be*
tydde mera men också inte mindre, än han själf förmådde betyda
genom sin bildade personlighet.»

Rahel betonade starkt att umgänget med människor
är människans yppersta bildningsmedel, ett som till och!
med öfverträffar böckerna. »Människor höra
tillsamman», sade hon, »för att kunna bruka sitt förnuft, för
att älska, för att öfva rättfärdighet!» Visserligen var Rahel
själf i senare fallet bestämbar genom personliga
sympatier — hvem är ej detta? Men hon ägde det viktigaste
villkoret för rättfärdighet: att hon unnade enhvar »allt
och hvarje egenskap särskildt» och att hon kände ömhet
mot »allt som känner och synes känna». Framför allt
ägde hon den konst, hon själf kallar »en svår, ja en
olärbar: snabblicken». Hon lyckönskar sig till sina
»säkra ögon», som gingo rätt igenom tillfälligheter till
väsentligheten. Hon medger dock att hon var alltför
lättrogen: människor behöfde endast »gråta och önska»
för att hon skulle tro dem i stånd till den ädelhet, de
åtrådde! Men annars har Rahel bevisat sin rätt till det
loford, hon ger sig själf: att vara en »virtuos i
hjärte-och människokännedom». Kände hon sig besviken, hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:51:36 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ekrava/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free