- Project Runeberg -  Rahel Varnhagen /
163

(1908) [MARC] Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hennes känsla slocknat, dolde hon det icke. Hon
fordrade ej af sig själf att allt skulle vara evigt. Men hon
var ej bland dem, som »icke ha något minne i hjärtat»;
hon var tvärtom en trofast natur och ägde, som hon
själf sade, »ett fruktansvärdt förråd af hjärta och lif».
Hon kunde därför med sin sympati, sin medkänsla
omfatta de mest skilda människor och öden. Mot sina
verkliga vänner var hon, hvad hon i ett annat samband kallat
sig: en Don Quixote. Hon är en bekräftelse på E. B.
Brownings yttrande : att vandrande riddare äro vanligare bland
kvinnor än bland män, ja at t Cervantes, om denne
också varit en Shakespeare, troligen skulle gjort sin don
till en donna.

Betecknande yttranden af Rahel äro dessa: »Jag kan icke
motstå strömmen inom mig. Hvad jag uppfattar omfattar jag i
hela det omfång, som det har för mig, och i hela mitt djup,
genast, mycket snabbt. Så går det mig alltid; däraf kommer det
sig, att jag så snart blir färdig med medelmåttiga ting och
däremot aldrig med bättre.»

»I mitt bröst trängas och dö människorna som på ett
slagfält, ingen vet 0111 den andre, hvar och en måste dö för sig....
Som jag icke vill frid och som det gifves människor som hafvets
sand, måste jag, liksom jorden gör det, bära dem alla.»

*



Till Rahels mottagningar kom man redan kl. fem
e. m. ja, tidigare. Ingen var särskildt bjuden men alla
kände sig välkomna, då värdinnan med lugn, enkel
hjärtlighet kom dem till mötes. Den, som sökte göra
sig reda för det starka intryck hon genast meddelade,
fann snart att det ej berodde på skönhet utan på
harmoni. Hon var liten, ovanligt välväxt, spädlemmad och
fyllig, med ett stilla behag i alla rörelser. Dräkten,
alltid enkel, smakfull och individuell, slöt sig öfverens-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:51:36 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ekrava/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free