- Project Runeberg -  Rahel Varnhagen /
164

(1908) [MARC] Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stämmande till hela företeelsen. Hon hade klara, rakt
fram blickande ögon, som »på en gång iakttogo och
meddelade sig*»; de fina dragen lyste af genialitet och skulle
strålat af lifsmod, om ej sorgen lagt sin skugga öfver dem.
Öfver den vackra munnen gled lätt ett leende, oftast
vemodigt, stundom skälmskt, och stämman ljöd just så
innerlig och klangfull, som man af leendet kunde vänta.

Hennes förmak fyldes småningom med allt hvad Berlin
ägde mest utmärkt inom den litterära, vetenskapliga och
konstnärliga världen samt med genom skönhet och behag
tjusande kvinnor. Men Rahel vill sällan ha mer än två
sådana på en afton, ty hon visste att ett större antal
damer alltid störde samtalens sammanhang och
innehålls-rikedom. Rahel håller emellertid inga tal, ja, talade ej
ens länge i följd: blixten var hennes meddelelseform.
Hon behärskar endast medelbart sällskapet och söker
aldrig bli dess medelpunkt. Hon sammanför dem, som
kunna hafva något att säga hvarandra; hon lyssnar på
det tacksamma och vakna sätt, som är en värdinnas första
konst; hon tiger gärna, då hon lockat andra att tala;
hon sammanknyter samtalstrådarna och letar fram
beröringspunkterna mellan alla de personer af olika
nationalitet, ålder, meningar, som röra sig kring henne1. Och
dessa voro dels gamla vänner, dels af dessa vänner
införda nya bekanta eller ryktbara främlingar. »Alla par-

1 >Alle waren auf natürliche Weise thätig und doch keiner
aufdringlich, man schien eben so gerne zu hören als zu sprechen ..
Mit welcher Freiheit und Grazie wusste sie (Rahel) sie um sich
her anzuregen, zu erhellen, zu erwärmen. Man vermöchte ihrer
Munterheit nicht zu wiederstehen... Hennes infall voro
»wunderbar unerwartet»... »Kolossale Sprüche hörte ich von ihr,
wahre Inspirationen, oft in wenig Worten, die wie Blitze durch
die Luft fuhren und das innerste Herze trafen,» (Brinkman.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:51:36 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ekrava/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free