- Project Runeberg -  Rahel Varnhagen /
181

(1908) [MARC] Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

blir det t. ex. en viktig sak att utfundera hvem som
först föranledde Rahel att läsa Goethe(!) — som om inte
människor af sig själfva kunna hitta solen — eller att
fastställa om det var Rahel eller någon annan af de
litterärt inflytelserika kvinnorna, som först riktade
uppmärksamheten på Goethes betydelse o. s. v.

Just emedan Rahel ägde en så djup andakt inför
Goethe är det antagligt att hon icke var den af de
tongifvande damerna i Berlin, som först började tala om
honom, läsa högt ur honom och drapera sig med sin
beundran.

Så t. ex. berättar Rahel huru hon äfven inför en äkta
Goethe-beundrarinna som Bettina förblef stum; huru när Bettina
en gång i det af höstsolen glänsande Montbijou talade »skönt
och eldigt» om Goethe, »jag förhöll mig, som om jag alls icke
kände honom. Så gick det mig ofta.»

Att Rahel, som annan lefvande ungdom i hennes
tid, själf upptäckte Goethe, lefde i och af honom och
gaf honom hela sin själ, innan någon människa frågade
efter Rahels omdömen, framgår klart ur hennes egna
uttalanden.

Hon säger om sin vindskammare i föräldrahemmet (de
3 första kursiveringarna äro af mig): >Där är mitt mausoleum.
Där har jag lefvat, älskat, lidit, gjort uppror, lärt känna Goethe.
Har vuxit upp med honom, har gränslöst afgudat honom! Där
har jag genomvakat och genomlidit många, många nätter och
betraktat himlen, stjärnorna och världen med ett slags hopp eller
åtminstone med ett starkt begär. Var oskyldig.

Ett nytt band Goethe var mig en fest — en ljuflig,
härlig, älskad, ärad gäst, som för mig upplät nya lifsportar till ett
nytt, obekant, ljust lif. Genom hela min lefnad har diktaren
osvikligen ledsagat mig.

Med hans rikedom ingick jag bolag; han var städse min
enda, pålitligaste vän, min borgen att jag ej skulle ängslas bland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:51:36 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ekrava/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free