- Project Runeberg -  Rahel Varnhagen /
182

(1908) [MARC] Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

spöken, min öfverlägsne mästare, min mest rörande vän, om
hvilken jag visste, hvilka helveten han kände! — Kortligen, med
honom har jag vuxit upp, och efter tusen skilsmässor har jag
alltid återfunnit honom. Men då jag icke är någon diktare, skall
jag aldrig kunna utsäga, hvad han varit för mig.

När jag tänker på honom, får jag tårar i ögonen: alla andra
människor älskar jag blott med mina krafter; han har lärt mig
att älska med sina. Jag vet icke, huru mycket jag ännu måste
älska. Huru ofta har jag icke redan tänkt: Mer kan icke ditt
väsen uthärda. Men väsendet ändrar sig. Min diktare.>

Rahel lefde således i Goethe långt innan hon
började tala om honom. Men när hon — t. ex. inom sin
första salong — gjorde det, då ägde hon, enligt en
åhörares omdöme, ord af beundran, som öfvergingo
alla, han dittills hört om Goethe!

Och detta är det viktiga, icke om det var
Rahel — som Varnhagen menar — eller Schleglarna, som
började utbreda Goethekulten. Ej hvem som först
kallade Goethe »Herre och mästare» utan hvem som
djupast kände att han var det, är i detta afseende
afgörande. Och allra betydelsefullast är att Rahels
hänförelse tändes genom hennes egen djupa förståelse af
Goethe; att han — oberoende af alla modeströmningar för
eller mot honom — f ö r b 1 e f medelpunkten i hennes
andliga tillvaro; att hennes känsla för honom är den
fullkomliga bekräftelsen på hennes egna ord: »Ingen
hänförelse får komma blåsande utifrån, den måste flamma
upp från vår egen känslas heliga offerhärd.»

Sålunda lärde Rahel sina samtida att andligt lefva
af och genom Goethe; lärde dem at t han var outtömlig
som naturen själf; att man hos »andra stora andar
erhöll sanningar men hos honom sanningen».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:51:36 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ekrava/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free