- Project Runeberg -  Rahel Varnhagen /
187

(1908) [MARC] Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att se med rena ögon, sålunda blifvit försvarare af
människosläktet: tvärt igenom »dårskaper och villfarelser»
visa de sina båda hjältars »egentliga gestalt och
djupaste själ»: den renaste, ädlaste, ärligaste själ, medan
världen kallar båda narrar.

I den mån, en människa älskade Goethe, var hon
Rahels vän. Och — om en henne sympatisk människa ej
redan gjorde det — hyste Rahel ingen lifligare önskan än
att denna människa skulle lära känna och beundra
Goethe.

När t. ex. en Goethebeundrare önskade göra Rahels
bekantskap låter hon hälsa till honom att han skall
komma som till en gammal bekant, ty Goethe var
»föreningspunkten för allt, som kan och vill kallas
människa . . .» När prins Louis Ferdinand råkat Goethe i
Weimar, lät han hälsa till Rahel att han visste att han
nu »bröder emellan var henne tretusen thaler mera värd».
Och Rahel å sin sida glädes öfver att »samtidens
mänskligaste prins» lärt sig uppskatta dess störste diktare.
När den unge Heine blir Rahels vän, tar hon reda
på, hur det står till med hans Goethe-religion ? Och snart
kan han försäkra henne, att han ej är en »blind hedning
mer,- utan en seende».

Oförtrutet anbefaller Rahel åt hvarje bildbar ung
människa Goethe såsom århundradets store fostrare i
äkta bildning. Öfverhufvud försummar hon ingen
anledning att utropa: »Lefve Goethe evigt och under alla
omständigheter!» Då hennes vän, fransmannen Custine,
påstod att hon gick så långt i sin Goethebeundran att
hon miste sitt annars mest utmärkande drag, sin
oaf-hängighet, svarade hon att Custine misstog sig. Ty gent
emot geniet var hon aldrig oafhängig, det ägde absolut

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:51:36 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ekrava/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free